Det var ett band som kändes riktigt värt att lägga märke till bland banden som spriddes genom SXSW för några veckor sedan: Alabama Shakes.

Jag hörde bara Hold On i förbifarten och var tvungen att stanna upp med vad jag gjorde. Ett enkelt cirkulerande komp med bara två ackord, stompande långsamma trummor och en gitarr som spelar melodin lite i luftigt i bakgrunden och ger rymd. Och sen sången.

Jag hörde gammal rocksjäl och en southern soul. Jag tänkte inte ens på att det var en kvinna som sjöng först – jag hörde bara unga rockrävar från deras prime – trots att hon till och med sjunger sitt namn i texten. Men jag lyssnade heller inte så mycket på vad hon sjöng, jag lyssnade på hur Brittany Howard sjöng.

Howard är 22 år och historien om Alabama Shakes börjar när hon gick fram till Zac Cockrell efter en psykologilektion och frågade om de inte borde börja spela ihop – eftersom hon hade hört att han spelade bas samt att han hade coola rocktröjor på sig. Den tredje medlemmen, trummisen Steve Johnson, jobbade i den enda skivbutiken. Och den fjärde, Heath Fogg, spelade i det bästa bandet i Brittany Howards high school. Precis som ett rockband bildas i sagorna.

De låter som den där industrialiserade utvandringen från amerikanska södern stannade någonstans mitt emellan hemma i Alabama och fabrikernas Detroit. Och det låter ärligt. När de skulle hitta sig själva spelade de såväl James Brown och Otis Redding som AC/DC och Led Zeppelin. Men det låter inte heller nödvändigtvis retro. Det låter bara rent.

Boys & Girls kommer vara en av årets skivor. Varför har inte alla svenska festivaler redan bokat in dem?

Hold On:

Spelning på radiostationen KEXP: