dagensskiva.com

48 timmar

Recension

The Soul Clan: Soul Meeting / That's How It Feels
Soul Meeting / That's How It Feels (singel, 7”) The Soul Clan
1968
Atlantic
9/10

Två sidor av en sann supergrupp

Jag älskar fortfarande att bläddra planlöst bland vinylskivor. Där jag bor finns inte längre någon som säljer nya vinyler, men väl några butiker som har gott om begagnade. När jag gjorde ett kort stopp hos min huvudsakliga leverantör av det svarta guldet för någon månad sedan fastnade min blick på en sjua med en grupp som kallade sig The Soul Clan.

I ärlighetens namn var det väl inte gruppens namn som fångade blicken. Det var namnen ovanför: Solomon Burke, Arthur Conley, Don Covay, Ben E. King och Joe Tex.

Omslaget skvallrade om sent 60-tal, på etiketten står det Atlantic och jag tänkte snabbt: ”det kan inte vara dåligt”. 30 kronor senare var den på väg hem med mig.

A-sidans Soul Meeting är ett mustigt mästarmöte som rullar på exakt längs den väg jag hoppats. Träskig soul med tjockt blås, magisk soulgitarr, små inslag av orgel och inte minst trummor och bas att dö för. Covay öppnar låten med att räkna in resten av rösterna och sen är det stompig soulfest för dansgolv långt in på småtimmarna med glas i hand. Tre och en halv minut av soulmagi à la 68.

Is Arthur here?
Is Joe here?
Where’s Solomon?
I see Don coming in now, and Ben E’s with him.

B-sidan sänker tempot rejält. Den öppnar med en bluesig R&B-gitarr som fångar uppmärksamheten direkt och fortsätter i långsamt tempo med klagande soulröster som går in i och ut ur varandra, ofta på bristningsgränsen med hjärtats smärta som tema. Oemotståndligt. Så klart.

Jag tänker framför allt på Otis Redding när jag lyssnar på The Soul Clan. Och det är kanske inte så märkligt. Redding skulle tillsammans med Wilson Pickett ha varit en del av supergruppen, men när Redding gick bort hoppade Pickett av. De ersattes av Conley och King.

Tyvärr stannade The Soul Clans utgivning vid den här singeln. De återförenades för en turné precis i början av 80-talet (även om Pickett ersatte Conley då). Det finns en samling med singeln tillsammans med två spår från var och en av sångarna för den som inte råkar ha samma tur som jag i bläddrandet.

Patrik Hamberg

Publicerad: 2012-01-28 00:00 / Uppdaterad: 2012-01-27 22:41

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #6244

2 kommentarer

Tragiskt med ODB, den bästa medlemmen.

JOEPP Oregistrerad 2012-01-29 12:34
 

[…] (31 januari). Diskussionen kom att handla om bland annat hans sångstils likheter med Mick Jaggers. Jag kände Covay främst som en del av den kortlivade supergruppen The Soul Clan. Mest avtryck i musikhistorien gjorde han kanske som låtskrivare åt bland andra Aretha […]

 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig