Vissa band blir stora i Japan på ålderns höst. Så lyder klichén. För Malmöbandet Terrible Feelings verkar det gå lite snabbare än så. Eller kan göra i alla fall.

När det japanska skivbolaget Donuts Pop fick höra Terrible Feelings ville man ge ut en fullängsskiva. Bandet hade inte material till detta, men bestämde sig därför för att spela in de fyra spåren från sin självbetitlade demo igen. Kompletterade med de fyra spåren från de två sjuorna Impending Doom och Tied Up blev de nya spåren skivan Death to Everyone som gavs ut i Japan. Titeln är för övrigt tagen från b-sidan på Impending Doom-sjuan.

För att dra saker en vända till tog det tyska bolaget Erst Theke Tonträger sedan de fyra nyinspelade låtarna och la dem på en sjua. Blank Heads EP såg dagens ljus och nyinspelningarna var tillgängliga även på våra breddgrader.

Snurrigt? En aning. Bra? Jajjemän. Såväl demon som sjuorna är klockrena och skivan Death to Everyone är trots att jag bara har låtarna var för sig ett av årets allra bästa släpp.

Sen är det ju det där med att spela in en demo en andra gång. Det är ju alltid en vansklig färd man ger sig in på. Blank Heads, The Moon, Trash & Burn och Hollow får en helt ny fernissa i sina nya versioner, kläs i en helt ny kostym.

Råheten som fanns på demon är av förklarliga skäl borta. I stället är allting mycket tydligare. Alla instrument hörs bättre och medan The Moon har fått både en sampling och en liten orgelslinga, har Hollow fått ett ännu lägre tempo. Men framför allt är det stor skillnad på Manuelas sång. Hon tar tonerna med större omfång på Blank Heads EP, är på väg att ramla ner på fel sida gärsgårn, men håller ändå ihop det. Allt förpackat i en reverbeffekt.

Det tog mig en stund att vänja mig vid hur låtarna lät i sin nya tappning, men när jag väl hade förlikat mig med att det där bettet som jag hörde på demoversionerna hade fått stryka på foten till förmån för andra grepp har Blank Heads EP till slut trillat på plats.

Det är ju trots allt fyra riktigt bra punkrockslåtar som är med på EP:n. Fyra spår som spretar mer än de två tidigare sjuorna har gjort, men som alla bär en tydlig indentitet. Trash & Burn är det stökigaste bandet har släppt i från sig och Hollow det långsammaste och mest blåa. Titelspåret och The Moon vittnar å sin sida om åt vilket håll Terrible Feelings var på väg i sitt låtskrivande redan på demon.

Och när jag saknar hur Manuelas röst spricker när hon skriker som mest i slutet på demoversionen av The Moon finns ju trots allt demon kvar att återvända till.