dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Evidence: Cats & Dogs
Cats & Dogs (album, cd) Evidence
2011
Rhymesayers
7/10

EV knäcker

Det är ingen varm inbjudande sommar i L.A.-känsla som Evidence sprider runt sig. Istället är det hårt men stärkande, Evidence styr upp ett piskande regn (samplade ljud av oväder hjälper till med det) men bidrar även med en rustning som gör en oövervinnlig. Han får en att känna sig hårdhudad. Cats & Dogs är perfekt att spela i lurarna de dagar när man lackar på allting. Då känns det som att man i alla fall har en snubbe på sin sida.

Det hårda styrs upp av den svårslagna kemi som finns mellan Evidence och The Alchemist. Al har producerat stora delar av albumet och det är kaos och tipp topp hela tiden. Jag har alltid tyckt att han borde lämna micken på hyllan, och när han lägger ner rader på James Hendrix (StepBrothers) står jag kvar vid det. Samtidigt blir det ingen stor skada, för beatet är ett sådant där som höjer pulsen i låtens inledning. Så jävla bra!

Det blir ljusare när DJ Premier kommer med New Yorks storstadshetta i storartade You. I det avskalade blir Evidence flow och texter lättstuderat, och det som jag till en början tyckte var för hårt och lät för elakt tycker jag nu är slipat och, som sagt, stärkande bra. Evidence är unik.

Fame är en höjdare, mest tack vare hur grym Evidence röst gör sig bredvid Roc Marcianos. Marciano är med sin vers, som hade kunnat få vara lite längre, utan tvekan hjälten här. Han är galet bra. Låtens verser förvandlar de tidigare nämnda regndropparna till spikar, och hooken är en av albumets fetaste. När den djupa basgången ackompanjeras av pistolskott inser man att Evidence har lurat ner en djupt i en mörk gränd, eller kanske som comebackande Prodigy rappar i sista versen, black ass tunnel.

Hookar som Evidence lägger själv med hårda stavelser är att föredra framför sjungande refränger som i Late For The Sky. Det blir fjantigt med sådana lättsamma inslag på ett album som i övrigt väger så tungt. Annat är det på albumets hittigaste, It Wasn’t Me. På ett beat som låter som en Polow Da Don från underjorden ligger fokus på en explosiv refräng. Evidence rappar gott om sig själv och säger kort och gott att han är en underground lyricist.

Roc Marciano är den tyngsta gästen på Cats & Dogs, men bland de (alldeles lagom många) andra finns skivbolagspolaren Slug, tungväktarna Raekwon och Lil Fame och Aloe Blacc. The Red Carpet ger oss stormötet mellan Evidence, Raekwon the Chef och Ras Kass över Alchemists fingertoppskänsliga samplande av God Save America. Som sagt, svårslaget.

Cats & Dogs är hela 17 spår lång, men då låtarna oftast klockar in runt tre minuter tar det inte mer än en timme att komma igenom hela skivan. Dock känner jag att det hade kunnat plockas bort några låtar för att få spänningen att aldrig brytas, för man blir lite trött någonstans runt den fjortonde låten. Eller så är jag bara ovan, i min skivhylla finns förutom Cats & Dogs bara helgrymma The Layover EP.

Karin Lillbroända

Publicerad: 2011-11-20 00:00 / Uppdaterad: 2011-11-19 19:36

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #6173

3 kommentarer

Fan vilken skön skiva! men hårt?
aja, Im jus a gansgsta I supose

Anders Oregistrerad 2011-11-22 03:22
 

Nja, inte sa hart men väldigt bra!

Bosse Oregistrerad 2011-11-22 10:25
 

Det är ju inte ”rockigt” eller särskilt mycket gangsta eller vapenrap, men jag tycker Evidence har en av de hårdaste rösterna. Trots Slow Flow. Ibland blir jag lite rädd. Plus att Alchemist inte känns som en nallebjörn heller. Jag tycker att det går att definiera detta som en slags hårt.

Grym skiva ja, den har redan höjt sej ett snäpp sedan jag gav betyget.

Karin Lillbroända Redaktionen 2011-11-23 23:14
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig