Efter att ha släppt ett par energibomber till album, skivor som slagit vilt omkring sig med hälarna i marken och full fart åt alla håll sänker Meshell Ndegeocello tempot rejält på sitt åttonde, nionde eller tionde album Weather. Hon låter Joe Henry sätta sig i producentstolen. Henry som tidigare arbetat med bland andra Ani DiFranco och Bettye LaVette. Det är första gången på ett bra tag hon släpper någon annan in på livet för att forma uttrycket.

Kanske var det vad hon behövde den här gången?

Resultatet är det naknaste hon släppt sedan Comfort Woman (2003). Det är ofta närgånget och avskalat. Joe Henry tar henne ut på tidigare oprövad mark som snarare stavas folkpop än soul (lyssna till exempel på titelspåret). Vi får ren pianobarspop från ett nedsläckt rum i hjärtskärande Oysters. Men här finns också gott om exempel på hennes magiska basspel och djupt svarta själ i den intensivt sotfunkiga Dirty World. Och Henry minns att Ndegeocellos musik alltid byggt på lager på lager av ljud. Han har bara blåst in lite luft mellan lagren den här gången.

Så även om Weather är hennes mest sammanhållna album på mycket länge är det fortfarande en skiva av många färger. Paletten är bara mer konsekvent och inte lika explosivt stark som de senaste gångerna. Här går det i höstens alla murriga nyanser av gult, rött, brunt, grått och svart. Det ger sånger om saknad och trasiga eller raserade relationer. Musik för hjärtan med blödande eller levrade sår.

Jag faller handlöst när hon slutar att sjunga och börjar mässa rakt in i mitt öra med sin djupa röst ovanpå en enkel gitarrton och ett hypnotiskt pumpande bas och trumma-komp i Rapid Fire. Jag ryser av välbehag när cellisten Gabe Noel tilltås ta stor plats och skevspela sitt instrument som om han sökte till Fläskkvartetten i Objects in Mirror Are Closer Than They Appear.

Meshell Ndegeocello gör fina covers på Leonard Cohens Chelsea Hotel och Soul Childrens Don’t Take My Kindness for Weakness som båda blir som klippta och skurna för en tyst hemfärd med bil genom en regnig natt. Det är djupt melankoliskt och väldigt vackert.