Mycket vatten har flutit under broarna sedan Dennis Lyxzén stod längst fram på barrikaderna. I otaliga band har han gjort det till sitt livsverk att få folk att stanna upp och tänka till, fundera över hur omvärlden ser ut och få till någon sorts ändring, någon slags reaktion. I Invasionen är tankegångarna likadana, bara klädda i en ny kostym. En postpunkigt, new wave-aktigt skräddarsydd kostym. Och den klär bandet. Mycket.

Det är uppfriskande med band som vågar tänka utanför boxen, som lyckas förnya sig utan att förlora integriteten. Och är det något som Invasionen har så är det integritet. Die hard-punkarna i landet håller antagligen inte med, men det är oväsentligt. Lyxzén och manskap har på detta andra album, under namnet Invasionen och på svenska, grävt djupt i skivbackarna och aldrig tvekat för att ta in nya grepp i punken de alltid värnat om.

Fantastiska Demonerna, första singeln Arvegods och Förlorad är en trojka som befäster Invasionen som en institut att lita på vad gäller svensk kvalitet fäst på skiva. Näst intill helt borta är vansinnesfärder med överdrivet distade tongångar, istället bjuder man dels på monotona Joy Division-tongångar, dels på powerpop i bästa anda. Saker jag sagt till natten är en näst intill fullkomlig skiva, en utgåva som får mig att fortsätta tro på svensk rockmusik.

Undertecknad har alltid satt Step Forward, Refused, Final Exit och The (International) Noise Conspiracy på piedestal. Invasionen får en egen de också.