Göteborgsbaserade duon Hanna & Beatr8 (Hanna Mac Innes och David Levinson) har arbetat tillsammans sedan åtminstone 2007. Men det var först i sommar det självbetitlade debutalbumet landade på skivdiskar och i inboxar. Hannas röst har jag hört tidigare på spår från inspelningarna med trion som bildar Favorite Flava (Erik L, Stray och Paul Mac Innes).

Hanna sjunger med lätt och lekfull jazzröst. Svävar fram mellan ljudmolnen. Dansar och snurrar, lätt som en fjäder. Någon enstaka gång med lite mer tryck och djup. Oftast som en lätt sommarbris i soluppgången.

Beatr8 snickrar beats i mötet mellan jazz, hiphop och soul. Hans ljudvärld är stor och innehåller mycket, organiskt och elektroniskt. De synthiga basarna är kanske det som är mest utmärkande. Han fyller låtarna med tillräckligt mycket för att hålla dem intressanta i det längre loppet.

Till höjdpunkterna hör förföriska videospåret Flowers och den storslagna Bow Down som åker kana mellan 80-talet och 10-talet med sina synthfunkiga basljud och dysterblå piano. Jag gillar fingerknäppet i Leavin’ Me och den flirtiga gitarren. Det finns mycket att gilla här. Mycket som är juste.

Samtidigt har jag en gnagande känsla av att det skulle ha kunnat spetsas aningen. Det uppsluppna anslaget i Freeely Wild skulle med fördel ha fått gå loss vildare, satsat på allt eller inget. Det finns helt enkelt utrymme att löpa linan längre.

Slutintrycket är att jag skulle vilja höra lite mer smuts i mixen. Få lite mer kropp i musiken. Det blir helt enkelt lite för svalt och snyggt för att ta mig med storm. Nästa gång, nästa gång.