!llmind håller sig relevant efter uppmärksamheten som Live From The Tape Decks alla hyllningar förde med sig med detta helt instrumentalt släpp, och det är ett grymt drag. Antagligen kommer Beh!nd The Curta!n gå många öron förbi, men det är ett album både för de färdiga fansen och för de nyfikna. En perfekt introduktion till hans industrihårda ljud och rytmiska melodier, och ett album som säkerligen faller sig väl även med de som har förväntningar.

En stor favorit är öppningsspåret, Our Victory. Jag hoppas innerligt att det beatet återanvänds i framtida Skyzoo & !llmind-släpp.

Personligen lyssnar jag sällan på instrumental musik, men mitt ovana öra gillar ändå det här. Det svänger mer än jag trodde att det skulle göra, även om det här finns en del ryckiga historier som exempelvis det tredje spåret, Giving Up. Jag tycker att det är kul att få en ren dos !llmind, dels för att lättare kunna kartlägga hans stil och sound men även för att det är väldigt bra musik. Ännu bättre hade det antagligen blivit om någon vass tunga hade lekt över instrumentalerna och gjort hiphopen i det fulländad, men ärligt talat är det ingen större saknad efter MC:s.

Visst finns det smutsigare och skränigare kompositioner än vad !llmind för till bordet, men han använder sig av en hel del ljud som skulle uppfattas som fula om han inte hade ett unikt öra för musik. Hans deg har inga klumpar. Eller dussintals av dem, om det är så man vill ha sin glass. Som sagt, Beh!nd The Curta!n är kul att lyssna på. Det är ett album som jag är långt ifrån klar med, och jag blir inte förvånad om det till slut hamnar på min årssummerande hyllningslista.

På Live From The Tape Deck, en skiva så fenomenal att jag har svårt för att lämna den utanför den här recensionen, slogs jag av hur !llmind fusionerar hiphop med klassisk musik, hans coolaste grej. Där märktes det tydligt på Langston’s Pen, och här finns mindre spår av det i bland annat Here To There.

I Cornered håller !llmind tillbaka mycket av sin offensiv. Det är inte en lika massiv vägg av ljud som man är vad vid som möter en, istället har han med stor känslighet skapat ett beat som i sin tur skapar mystik. Bestämda bastrummor ligger i bakgrunden men sätter ändå tonen, och ljusa metalliska toner utgör en skönt obehaglig melodi. Det är kul att lyssna på. Beh!nd The Curta!n håller timmen ut. Trots saknaden av ord lyssnar man hela tiden noga. Det är häftigt.

Som sista spår ligger Gimme, en låt från tremannagruppen Fortilive, som förutom !llmind består av rapparna Slo-Mo och Mushmouf. Tidigare i år släppte de ett gratisalbum på nätet, I vs. I, och det är definitivt värt att hämta hem om man är sugen på något energifullt och spännande.