Kanada, sampler och tjej längst fram som skriker. Klart man måste se Crystal Castles.

Men det känns konstigt. Största scenen (Green Stage/Hawaii) och massor av folk. Är inte det här smal indie? Även om de hyllats ganska stort i delar av musikbranschen känns det som jag missat något. ”Skräprave ackompanjerat av gnisslande distorsion, och en hit.” skrev Martina Nordman när hon recenserade Crystal Castles (II) förra året och visst låter det även live som något Hanin Elias skulle älskat att signa till sin underetikett till DHR som hette Fatal.

Konserten är snyggare än bra, men den är väldigt snygg där Alice Glass kastar sig runt i stroboskopljus, skrikande med micken i handen.

Det är roligt att se, men jag går efter halva. Orka.