You smell like cinnamon buns / and summer, sjunger Baba Stiltz skevt autotunad över loopad gitarrmelodier och synkoperad rytm. Jag vet inte riktigt var jag ska lyssna. Nästa ljud kommer från sidan, nästa bakifrån och det tredje som en ganska rak popmelodi.

The BBC släppte sin första skiva 2009. Då var ämnena tonårsångest, sex och kärlek. Nu har bekymren åldrats några år och behandlar tonårsångest, sex och kärlek. Men det har gått längre i processen. Frigörelseprocessen leder till att hata platsen där man är, även om Baba Stiltz by mer liknar den globala byn än Skarpnäck.

Men det är inte för textens innehåll jag fångades av The Bethlehem Beard Corporation. Bara nerven innehållet ger. Resten är musiken.

Jag tänker på Juana Molina och Final Fantasy när jag lyssnar, om än med annan instrumentering. Och kanske Gonzales för anslaget, men inte alls till ljudbilden. Jag hör melodislingor från mitt eget minne mitt i hans låtar, men bara som beståndsdelar som retar och väcker något.

Det känns inte riktigt färdigt. Men på väg mot något enormt. Det är nästa steg i utvecklingen.

Att lyssna på: Marcy Ave, Aubry och 1993.