Smith Westerns låter som ett gäng gamla virtuoser från 70-talet som druckit ur ungdomens källa och uppdaterat sig. I själva verket är de ett gäng ynglingar från Chicago som egentligen är alldeles för unga, har alldeles för coola namn och är allmänt irriterande talangfulla.

Deras självbetitlade debutskiva släpptes för två år sedan och var en oborstad pärla. Sedan dess har de fått mer produktionshjälp och vad som har rest sig ur askan är alldeles för bra för att kunna värja sig emot. Dye It Blonde tar avstamp i 70-talets klassiska rock och glamrock för att sedan ta oss på en resa mellan tonårig rusig längtan, regnbågar, apati, livet, universum och allting. Själva säger de att de var inspirerade av 90-talets britpop men det hörs mest i periferin.

Låtar som Weekend och Dye The World står ut som klassiska popsånger men skivan i allmänhet håller en hög nivå och blir nästan automatiskt ett soundtrack för sommaren.