Det finns ett helt annat driv på Apocalypse än på Sometimes I Wish We Were an Eagle, både på gott och ont.

America! America! America! America!
You are so grand and golden
Oh I wish I was deep in America tonight
America! America!
I watch David Letterman in Australia
America!
You are so grand and golden
I wish I was on the next flight
To America!

Det är lite simplare och mindre poetiskt, samtidigt mörkare. Som om Graham Nash återupplever sjuttiotalet genom den forne Smog-sångarens röst. Rakt på men lite uppgivet. America! är albumets lägsta punkt. Sen vandrar mer Callahan-bekväma alster som Riding for the Feeling in.

With intensity a drop evaporates by law
In conclusion leaving is easy
When you’ve got some place you need to be

Upprepningar som dalar och växer men aldrig sätter agendan eftersom Callahan med band snart faller tillbaka till det lite ilskna anslaget som inleder albumet. På Apocalypse är det inte så mycket bara Bill Callahan som på tidigare plattor. Albumet är mer av ett band-verk. Även om Sometimes I Wish We Were an Eagle också är inspelat med band så hörs det inte på samma sätt. På Apocalypse är det nya musiker och en betydligt tydligare live-känsla. Men så var ju också förra plattan inspelad med band i förväg och sen gjorde Callahan och producenten sin egen grej med de grunder som var lagda.

Det är inte riktigt skarpt på Apocalypse. Det trallar iväg lite för länge i riktningar som inte ger särskilt mycket. Det hade varit värdefullt om bandet fått ännu friare tyglar. Eller så är det just det de fått på låtar som America! och det blir lätt för mycket. Det kan även vara Callahan som gett sig själv för lösa tyglar och det kan man ju inte invända emot.

Apocalypse är ett välkommet levnadstecken från Callahan men kanske inte hans starkaste stund. Det räcker ändå ganska långt trots att albumet enbart är sju spår långt. Apokalyps-temat är påtagligt alla spår igenom trots låtarnas skilda karaktärer. Avslutande One Fine Morning förklarar mycket och nånstans känns det som om Callahan blivit lite gammal och är på väg in i en ny musikalisk fas. Jag väntar och ser.