Norsk musikliv spirar som aldrig förr med Fjorden Baby!, John Olav Nielsen & Gjengen och Kakkmaddafakka som alla tre nyligen har släppt fullängdsalbum och är personliga favoriter. Dessa band står för något nyskapande, spännande och följer upp det goda arvet efter Bergens populärmusiktradition. Dom har också fått mig att botanisera än mer i den norska musikdjungeln som inte enbart består av pop- och metallmusik.

Bigbang är rockbandet som funnits bra mycket längre än ovanstående Bergentrio och de spelar en traditionell poprock med rötter från Oslo. Sedan en tid tillbaka är bandet bosatt i Los Angeles och deras musik har bland annat hämtat inspiration genom vågsurfing, vilket konvolutet och låttexterna påvisar.
Jag har sedan min flytt till Norge i mitten av 2000-talet aldrig lyssnat in mig på bandet. De har funnits i periferin och på sin höjd har de kommit inspringande i mitt liv under någon för- eller möjligen efterfest, eller som bakgrundsmusik från radion under en arbetsdag.

Den instrumentala Introlåten How Things Rot ger mig inga stora förväntningar på vad som komma ska, då en tam och dyster historia sätter igång Epic Scrap Metal.
Mycket riktigt så blir mina farhågor besannade då en enda lång gäspning fortlöper fram till spår åtta Kill my Buzz, där Thomas ”Happy Tom” Seltzer har haft ett finger med i spelet. Det märks då ljudbilden kan kännas igen från Seltzers Turbonegertid, men är på inga sätt något musikaliskt eller textmässigt storverk.

Inte ens den nya amerikanska popstjärnan Lissie eller den erkänt duktiga text-och låtförfattaren Thom Hell kan få skivan att nå en godkänd nivå under deras gästspel på No One respektive Cities of the Plain.

Jag skulle hellre utsätta mig för att se på när målarfärg torkar, istället för att utsätta mitt sinne för fullständig tristess och mina redan tinitussusande öron för den sega gubbrock som utspelas på Epic Scrap Metal.
Och kanske borde sångaren Øystein Greni flyttat från ett soldränkt Los Angeles till den hårda förorten Loddefjord i Bergen, för att umgås med Fjorden Baby!, John Olav Nielsen och hämtat inspiration på något annat sätt än vågsurfing.

Cigarette