På Sonja Åkesson tolkad av … tonsatte Anna två texter av Sonja Åkesson, gjorde dem till sånger och sjöng dem.

När jag lyssnar på Anna själv tredje känns det som hon vänt på det. Då var texten för sig själv och kläddes i toner. Nu är sången först och kläs av till text. Framför mig ligger de då. Tio dikter. Och jag behöver bara försöka förstå dem.

Hon tittar bakåt igen i Uppåt framåt på finska. Till barrfyllda skogar och minnen. Den sätter tonen till en vuxen samling texter. Mitt i livet. Man kan titta lika mycket bakåt som framåt, även om man kanske inte accepterar att vara på andra halvan ännu. Texten är kal och kort, men känslan stor.

Lilla Anna är nästan som en saga. Jag hade svårt att läsa den innan jag fått den i Anna själv tredjes sammanhang. En saga om att vara kär och inte veta hur det passar in riktigt. Den stora skogen är resten av livet utanför.

I Titta vi flyger tittar hon nyktert på ett tillsammans som inte längre är där, egentligen, men som man ändå kan vara i. Det är efteråt, men utan att någon av dem erkänt det.

Ska vi leka att vi äter något gott ikväll
Ska vi leka att vi vet hur det gått till sedan
Ska vi leka nu är sökandet över

Musikerna omkring spelar lätta toner. Ska vi leka att vi litar utan sans? För vi vet ju. Men man vill ändå stanna kvar. I värmen, i det överenskomna. Blunda och bara se kärlek. Kan vi inte? Bara lite till. Det är ju så skönt att bara välja bort att tänka på ett sen utan..

Mer än väl vill jag läsa som något annat, där en människa kan vara hennes gud, som förändrar hennes liv med att vara i det. Men jag förstår att det inte är vad hon menar. Det är ett sökande efter Gud. Agnosticism i det moderna. Eller ännu mer en stark tro och tvivlet som ändå skaver. Nästan lystet söker hon efter hans medgivande. Som om hon ber Nu har jag ju visat att jag tror på dig. Jag erkänner. Du behöver inte gömma dig längre. Men han visar sig inte. (Han finns inte. Men säg det inte till Anna.)

Vals för Anna fortsätter med förlust. Både av kärlek och av liv. Om det inte varit tydligt tidigare börjar det bli det nu. Wikipedia skriver

40-årskrisen

Halva livet har gått, vi kanske känner att nu är det sista chansen att göra det vi alltid velat, sista chansen att förändra livet.

Och där är vi nu. Inte panik, men man har plötsligt fått syn på slutet. Vad nu? Stora förändringar eller lugn där man är?

Någonstans här kan jag också stanna upp och konstatera hur bra musiken är. Mattias Glavå, som producerade Jag fick feeling är tillbaka som art director. För om musiken vore typografi skulle inledningen här varit ganska luftig och lätt, men ungefär i mitten släpper han fram ett annat formspråk. Christoffer Gunrup tar fram en gitarr som rumlar hårt och distinkt bland texten; det nästan löser upp avslutningen i svärta och kraft. Det är så man lättar helt enkelt. Något fast att ta avstånd ifrån.

Avslutningen fortsätter att röra sig mellan starkt och svagt. Ibland i uttryck, ibland i form. Stockholms akademiska orkester arrangerad av Alexandre Grand-Clement målar vackert runt Händer. Nästan så texten blir svår att läsa. Anna sjunger dramatiskt med betonade stavelser. Men till slut tränger den igenom med längtan där händer händer.

I Regna bort har sorgen efter en förälder börjat sköljas bort. Ett liv efteråt, som vissa får tidigt, andra sent. Anna diktar: Har jag mod att stanna här tills det blir torrt? och det har hon ju även om det kanske inte känns så just då.

Avslutningen Ångrar inget accepterar. Går vidare.

Inget ångrar jag
Inga blickar som sade ja
Inga tårar fast de rann
Man får väl smällar och skavsår
Man får inställda resmål
Man får finstämda ekon
Man får du är allt jag drömt

Men så här är naturligtvis hur jag läser den. Du kommer antagligen inte läsa den likadant. Så ska det nog vara. Jag tar Anna och gör henne till min egen. Som om jag känner henne, som en vän. Men jag känner bara mig själv när jag speglar mig i henne.

—

Mitt största problem med den här skivan är vad den heter. Anna själv, tredje? Annas tredje soloskiva. Anna, själv, tredje? För tredje gången öppnar jag mig själv — ta emot mig. Anna Själv Tredje? Utlandsspråk på svenska. Anna Själv III? Drottningtitel.

Det stör mig. Ligger fel i munnen, lite obekvämt. Lite osäkert, lite … skavande.

Alla stämmer nog. Därför är titeln perfekt.

Uppdatering

Odile pekar mig mot målningar där Marias mor Anna porträtteras tillsammans med Maria och Jesusbarnet. Anna själv tredje. Vilket blir ytterligare en dimension. Kanske skulle diskussionen då kunna förenklas till bara namnet, men jag tror det skulle vara att förenkla.

—

Singeln Lilla Anna:

Smakprov från några av skivans låtar: