Som hundägare ofta är skrämmande lika sina hundar säger Treefight For Sunlights bandnamn mycket om hur de låter. Musik som svävar i trädtopparna, ljus stämsång som lyfter mot himlen. Vid en första slö lyssning hör jag höga doser Animal Collective och Magic Kids men vidare lyssningar öppnar upp en värld där man bara vill kastas rätt in och stanna. En himmelsk popkarusell.

Vad har Danmark för band egentligen, frågade någon mig häromdagen och föreslog Aqua. Listan är så klart mycket längre och mer sofistikerad än så och för tillfället känns det som att den toppas av Treefight For Sunlight.

De har gjort något så omodernt som ett album som är gjort för att lyssnas på som ett album, från början till slut. Det är en strålande debut och ett perfekt piller mot den smådassiga gråa vardagen.