dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Carl Norén : Owls
Owls (album, cd) Carl Norén
2011
Parlaphone
7/10

Dalarnas Finest

I knappt ett decennium skördade Carl Norén, tillsammans med sin yngre bror Viktor stora framgångar som frontfigurer i Sugarplum Fairy och med deras senaste kritikerrosande The Wild One såg framtiden ljus ut. Meningsskiljaktigheter bröderna emellan fick dem att lägga bandet på is 2010.

Till skillnad från sin bror, som blev Viktorius, fick skivkontrakt med Sony och valde att göra kommersiell popmusik som får mig att vilja kräkas, valde Carl att börja om helt på egen hand utan något stort skivbolag i ryggen.
När Carl väl fick chansen att förhandla om skivkontrakt valde han EMI med villkoren om att musiken skulle släppas på hans premisser. Det faktum att det fortfarande finns artister med integritet och självkänsla, då den den allmänna mentaliteten hos framtida ”artister” verkar vara jag-vill-bli-kändis-till-varje-pris, gör att jag blir glad ända in i själen.

Resultatet av integritet och självkänsla har i detta fall lett till herr Noréns första soloalbum, Owls. Melankoli, pop, stråkinstrument och new wave i lagom dos och rätt kombinerat fungerar alldeles utmärkt, vilket gestaltas bäst i The Anger och Hide Away.

Tired of Running och Going Out Tonight är fina poplåtar inlindade med new waveinfluenser och starkt markerade basgångar och det är svårt att inte föra tankarna till äldre brodern Gustaf och hans Mando Diao.

Owls är ett album som bör lyssnas på mer än en gång, kanske mer än fem gånger för den delen, då den inte bjuder på några catchiga och inbjudande poplåtar, undantaget tidigare nämnda Going Out och Thats the Way I Like It. De stämningsfulla och mystiska balladerna, som är övervägande till antalet, behöver tid på sig för att växa sig starkare.

Jag kan bara hoppas att isbildningen i Sugarplum Fairy är starten på en ny istid, så att Carl Norén kan fokusera på sitt soloprojekt och inte riskera att få influenser av Sveriges svar på Britney Spears-Viktorius.

Oskar Dohrmann

Publicerad: 2011-03-08 02:06 / Uppdaterad: 2011-03-08 18:27

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #5911

6 kommentarer

Helt rätt, men så hemska är väl ändå inte Viktorious låtar, jag tycker hans senaste alster på Viktorious weekend är helt ok.

Malin Oregistrerad 2011-03-08 07:18
 

Som en handfull halv-dekade Idol-jurymedlemmar hade sagt: ”…men du måste jobba på ditt uttal; det håller inte!”

Sebastian Oregistrerad 2011-03-08 09:56
 

Accent i uttalet är bara charmigt, älskar fransmän som sjunger engelska med fransk accent. Känns fånigt att sjunga helt utan brytning om man inte är amerikan eller engelsman.

svengelska Oregistrerad 2011-03-08 16:00
 

@Malin- Jo

Oskar Dohrmann Medlem 2011-03-08 18:26
 

@svengelska: håller med men det som stör mig mest är folk som försöker låta ”perfekta” och inte klarar det. Henrik Berggren och dina engelsksjungande fransmän gillar jag också skarpt, Inte Carl Norén tyvärr.

Sebastian Oregistrerad 2011-03-09 09:33
 

Nä orkar inte mer, än första låten eller ja början på första låten. Usch!!!

Jakob Oregistrerad 2011-03-13 13:10
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig