Star of Love får bli förra årets sista, i år. Även om Crystal Fighters verkligen gjort sitt bästa för att svepa in sig i myter och legender, frigöra sig från allt vad tid, rum och scen heter, så släpptes skivan trots allt före 2011 års inträde, och med den vill jag officiellt markera övergången.

Enligt egna uppgifter är inspirationen för både titel och mycket av materialet på Star of Love en halvfärdig opera som sångerskan Laure hittade när hon städade ut det hus en på äldre dagar mentalsjuk släkting lämnat efter sig på den baskiska landsbygden. Den traditionella baskiska kulturen är i mycket separat från övriga Spanien – en egen folkgrupp med ett fullständigt obegripligt språk som gärna hållit sig på avstånd från resten av landet. Under diktaturen förbjöd Franco som bekant befolkningen i norr från att tala sitt eget språk, vilket tillsammans med förföljelser, mord och oupphörliga trakasserier gjorde än mer för deras motivation att ha med resterande del av halvön att göra.

Kontentan är att många av de nordliga traditionerna också på nationell nivå är höljda i mysticism, något som Crystal Fighters, ett kollektiv av jänkare, engelsmän och spanjorer, gärna söker utnyttja. Live använder man sig till exempel av det traditionella baskiska instrumentet txalaparta, ett system av träplankor som spelas av två personer samtidigt, och som ursprungligen var ett sätt att kommunicera på lång distans i glesbygden. Kombinerar gör man med moderna indiediscobeats gjorda för Kitsuné (där de de facto har släppt singel). Fett mystiskt och ”music that celebrates Basque people and the myths of their culture”. Jag kallar det en stor hög av bullshit.

Star of Love är en ofta habil skiva, med höjdpunkter i den dubstepsviktande Swallow (med en ännu trevligare remix av FuntCase att tillgå) och enkla popsången Plage. I övrigt är Crystal Fighters ofta nog så sympatiska, även om sällan övertygande. Jag gillar både With You och Champion Sound, men sedan börjar det ta stopp. Även om nu rave-etiketten kändes genomtrött redan från början (utöver att vara onödig), så varken har eller hade jag personligen så mycket emot banden som fick den påklistrad. Crystal Fighters, däremot, kommer lite för sent till partyt, och har varken tutor eller glowsticks med sig. Alldeles för lite stoppning och för mycket blaj (”vår musik handlar om större saker än bara fest”) gör Star of Love bara blir en halvdan punkt för 2010.