Another Nation’s National Anthem, händigt förkortat till A.N.N.A är verkar vara lite hemliga. Eller så har jag inte researchat ordentligt. Enligt en källa bildades de 2002, enligt last.fm möttes de i småskolan och av alla källor verkar de väldigt unga. Det var i vilket fall som helst inte förrän 2010 vi hörde dem. En singel kom i våras och i december dök EP:n Conscious Castle upp. I biografin pratar de om det söndertrasade folkhemmet och en dystopisk framtid. De säger att Conscious Castle bygger på ”samhällsförändringar och isomorfi i kontext med vetenskaplig och filosofisk debatt. Struktur och agentur.”

Sedan frågar de om vi vill veta hur det låter?
Nej det vill vi inte när ni lägger upp det på det viset.

Spolingar som har fastnat i ordböcker och idén om sin egen grandiositet. Man vill som en stor grinande tomte se dem komma ner från indieverkstadens rullande band, få dem säga Prententiös och stämpla ett stort OK i baken på dem.

När man sedan lyssnar slås alla dessa fördomar i kras. Harvande trummor och gitarr som har rötter i postrock, lidande men ljuva stämmor. Låtar som låter mogna och fylliga och drömska, det finns inget överflödigt. Oavsett om man tar in den påstådda isomorfin eller inte så är det oerhört öronvänligt. Plötsligt känns en EP så futtig. Jag vill ha mer, ge mig ett album.