Holding You Down (Goin’ In Circles). Första singeln från Jazmine Sullivans första skiva sedan den oerhört uppskattade debuten. Den är galen. Jazmines utsökta hesa röst på ett rått hiphopbeat som samplar bland andra Mary J. från 95, Nas och Slick Rick. Ja, ni förstår säkert att det borde vara för bra för att finnas. Missy Elliott imponerar stort som producent, och när hon sedan även står bakom Excuse Me vill jag skicka beundrarbrev.

På Excuse Me körar Jazmine sig själv, och skapar en harmoni som jag inte hade väntat mig att få höra förrän Destiny’s Childs återförening. Man blir snabbt påmind om att, i brist på bättre ord, klassisk R&B är en sällsynt företeelse. Jazmine är en av få, och den senast tillkomna dessutom, i en genre som inte representeras av särskilt många fler än Mary J. Blige, Keyshia Cole, Brandy, och till viss mån även Jennifer Hudson, och hon behövs. År 2010 är det Jazmine själv som håller elden levande för hiphop soulen. För de som saknar godhjärtad, men ack så självsäker, R&B i dessa avklädda och dansanta dagar finner här den bästa tröst.

Efter albumets två första låtar, som genom ett genidrag även har blivit de två första singlarna, trillar vi in i en förfinad del av 80-talet och blir lite förvånade över hur långt Jazmines briljans sträcker sig. Personligen föredrar jag det som lutar så mycket åt hiphop som möjligt, men Good Enough och Don’t Make Me Wait är ingenting jag skippar. Trots naiva instrumentaler som i de flesta fall inte brukar bli annat än svulstig diskosoul är det mycket bra!

Jazmine plockar mycket ur sitt breda röstregister. Om hon ger oss allt hon har vet jag inte. Det känns som det, men jag kan bara tänka mig att hon har ytterliggare dimensioner i sin röst och i sitt artisteri.

Det handlar om kärlek på varje låt, men precis som på debuten så switchar Jazmine upp det och täcker alla tänkbara vinklar samt hittar på några egna. Hon berättar historier som knyts ihop med det vi hörde på Fearless, och som säkert kommer fortsätta genom hela hennes karriär.

Ett par låtar virvlar omkring som exciterade elektroner i en atombomb, och då blir det svårt att hänga med. Det är synd, för Love Me Back är inte långt ifrån att vara ett makalöst bra album. De tvingar mig att dra ner betyget, trots att jag nästan vill sätta full pott när de bättre låtarna kommer på.

Jazmine Sullivans röst är ett otämjt djur som utövar sin konst med exakt perfektion, och i framtiden ser jag klart och tydligt hur hon kommer släppa skivor som är lika bra som om man skulle plocka det bästa från de två album hon nu har bakom sig.

Holding You Down (Goin’ In Circles)

10 Seconds