Jag vet att det här i första hand är en skiva från trumpetaren Magnus Broo. Det är hans namn som står på omslaget. Det är han som komponerat alla låtarna. Men jag måste ändå börja i en helt annan ände. Jag måste börja med basarna.

För i Broos nykomponerade kvartett finns inte en, utan två basar. Torbjörn Zetterberg spelar den ena och Joe Williamson den andra. De håller till i varsin del av hörlurarna, spelar mot och med varandra. Sällan har jag varit så noga med att kolla att höger verkligen är till höger och vänster till vänster som när jag tagit på mig lurarna och gått hemifrån med Swedish Wood i öronen. Rätt ska vara rätt.

Man skulle kunna luras att tro att det skulle bli fattigt eller enahanda med två basar istället för ett piano, ett andra blås eller en gitarr. Tvärtom. Zetterberg och Williamson visar verkligen vilket mångfacetterat instrument basen är. Och om du någon gång bekänt dig till doktrinen bas är gud är det här ren och skär njutning. Förutsatt att du pallar lite fri jazz förstås.

Mig träffar Broo som hårdast när han släpper loss sina basister i ett djupt förrädiskt groove med den tokigt svängige Håkon Mjåset Johansen som fri svängmästare. Det sagt blir det inte mindre njutbart när tempot dras ner och Broos trumpet tar mer melodisk plats, som i Acoustic Kitten som närmast liknar en serenad. Broo kan spela lika vackert harmoniskt som fullt ösigt med vidöppna spjäll.