Den sorts hybrid denna Sheffield-kvintett ägnar sig är ett tecken i tiden. Man hänger sig åt en ”allt nu”-inställning, imorgon kan det vara för sent. Imorgon har någon annan flyttat fram positionerna. Det är en metalhybrid bestående av deathcore, smittande allsångsrefränger (Home Sweet Hole), stråkar, avgrundsvrål och ett poptänk som till och från kunde varit signerat Shellback. Och det var länge sedan en skiva fick mig att känna mig så gammal.

There is a Hell, Believe Me I’ve Seen It. There is a Heaven, Let’s Keep It a Secret siktar mot nittiotalisters mellangärde och att döma av bandets tidigare försäljningssiffror är siktet rätt inställt – detta album kommer antagligen inte vika från den trenden. Med det sagt så är det ingen exkluderande skiva.

Äldre stötar kan lätt hitta rätt i den till en början täta snårskogen, mycket på grund av den kliniskt utformade ljudbilden som utmejslats i Göteborgs Studio Fredman. Det är en genomarbetad ljudbild som lyfter fram all instrumentation utan att för den sakens skull mista tyngden som bandet förlitar sig på.

Vid en jämförelse med tidigare utgåvor, och framförallt debuten Count Your Blessings som jag bekantat mig mest med, är det ett delvis pånyttfött band med en hunger som inte kunnat skönjas innan. Tidigare har man hållit tillbaka snarare än att ta för sig. Kanske har det med rekryteringen av gamla Bleeding Through-gitarristen Jona Weinhofen att göra men det finns en hunger hos kvartetten som inte riktigt kommit fram förut. Det blir än mer tydligt i inledande Crucify Me och avslutande The Fox and the Wolf som rensar med gott eftertryck.

Det finns även en uppfinningsrikedom som jag applåderar. Blytunga Blessed With a Curse jobbar mot en suggestiv approach, en attack som skivan under omständigheterna mår väldigt mycket bättre av. Med ett slutresultat som siktar på en överlag kaotisk stämning är Blessed With a Curse det välbehövliga andningshålet. För jag ska inte sticka under stol med att det är en skiva där alldeles för mycket trängs om uppmärksamheten och det på en och samma gång oftast.

Hur mycket jag än omfamnar innovatörer blir det väldigt lätt för mycket av den goda varan ändå och resultatet blir, i brist på bättre uttryck, en grötig röra. Så är också fallet på There is a Hell, Believe Me I’ve Seen It. There is a Heaven, Let’s Keep It a Secret. Jag hyllar bandets idéer och överväldigande inställning och i några låtar finns väldigt stora löften, men det dras för stora växlar och skivan baktänder.