Rösten fyller ut stora bombastiska arrangemang, tankarna går till en siren som sjunger allt vad hon kan för att lura sjöfarare i fördärvet.
Ring är en cyklisk enhet, en organisk svit utan början eller slut som enligt skivbolaget kan jämställas med R. Kellys Trapped in the closet. Bara det får mig att lyssna.

Det stör mig också lite, vadå ingen början och slut? Det börjar uppenbarligen med Apply, och vilken början. En stark klar röst, tunga trummor och ett omedelbart medryckande. När man väl hunnit fram till Clamour ligger det nära till hands att trycka på repeat och det är det som är ringen, den pockar på att pågå i evighet.

Glasser kommer från Cameron Mesirows hjärna och det är hennes röst som är huvudpersonen i Ring, den består av sådant hon snickrat ihop på sin dator och sedan fått hjälp att arrangera med blås, trummor och toner lånade från olika delar av världen. Det kan vara ett handklapp som går igenom en hel låt och omringas av stråkar. En kazoo får en synthslinga som egentligen låter ganska banal men som tillsammans blir något helt annat.

Jag ser fram emot Glassers nästa projekt, förhoppningsvis blir det en rockopera.