Det här är oelegant hiphop. Det här är hiphop som knuffar undan allt och alla för att kunna skrika dig i ansiktet.

Classic börjar med The Book Of Rashia, och det är ingen som helst tvekan om att Rah Digga är mer än redo för sin återkomst. Hon är vass!

Rah Digga visar en grym attityd i skivans alla verser, som över de hårda boom bap-beatsen är varje låts höjdpunkt. Nottz står bakom alla produktioner och han håller en hög nivå med sitt egna sound. Både han och Digga är bäst på de hårdaste och tyngsta beaten. You Got It skulle kunna orsaka en jordbävning om man bara spelar tillräckligt högt.

Varken Rah Digga eller hennes musik har ändrats sedan det senast begav sig, men att ta en tripp tillbaka till 1999 är mycket roligare än vad man skulle kunna tro. Det här är bra rap över hårda beats. I sina bästa stunder är ju Rah Digga fullkomligt överlägsen. Allt hon behöver för att göra en bra låt har hon naturligt. Självsäkerheten som lyser genom rimmen, och flowet som de flesta rappare säkerligen avundas. Släng på feta beats av Nottz, och du borde ha ett äkta mästerverk. Classic tar tyvärr ett par hårda smällar i och med de fantasilösa nödlösningar som ett par gånger får stå för refrängerna (Viral är nästan deprimerande dålig). Rah Digga är en grym rappare, men det är också allt hon är. Lägga hookar borde hon skita i, det är inte ens något som behövs i hennes låtar då hennes rap är allt man vill höra.

Hade hela Classic varit lika spot on som titelspåret, You Got It, Back It Up, Straight Spittin’ IV och Feel Good hade vi haft en platta som kanske inte förtjänar att kallas klassisk (än), men som definitivt hade varit ett råfett inslag i dagens hiphopklimat. Tajta tio spår lång, och med en hel del superlåtar, är Classic ändå ett måste.

This Ain’t No Lil Kid Rap