dagensskiva.com

48 timmar

Recension

The Bear Quartet: Monty Python
Monty Python (album, cd) The Bear Quartet
2010
Adrian Recordings/Border Music
9/10

Återuppfinningsrikedom

Kort efter att 89 släpptes i fjol åkte Sveriges mest egensinniga kvartett på turné. Ett tilltag i samma klass som Halleys komet. Typ.

Redan där, på Babels scen i Malmö, fick man ta del av embryon som skulle utgöra Monty Python, bandets sextonde studioalbum. Redan då fanns det enligt hörsägen låtar klara för ett helt nytt album, vilket också är The Bear Quartet i ett nötskal.

Mattias Alkberg och manskap har ingen lust att grotta ner sig i det förflutna, det som redan är gjort. Man vill gå framåt, alltid framåt. Inte blicka tillbaka. Jag inbillar mig att det är just det man utgått från när Monty Python skulle sättas på band. Man har som band, än en gång, återuppfunnit sig självt och flyttat fram positionerna ytterligare.

Med det sagt; The Bear Quartet närmar sig balansgången mellan experimentell och närmast improvisatorisk rock och melankolisk och omedelbar pop med ett träffsäkert uttryck. Det finns inget annat band i världen som låter såhär och inget annat band i världen skulle komma på tanken att spela in en skiva som låter som Monty Python.

Där 89 utgjordes av, till stora delar, ganska rättframma låtar har denna syskonskiva mer gemensamt med föregångarna Ny Våg och Saturday Now. Det gnisslar och kränger och låtskatter mejslas ut ur de mest störda låtstrukturer. I We’re Not Gonna Make It finns orientaliska tongångar och melodier att döda för, You You You You You You är en berg-och-dalbana av halsbrytande och stenhårda riff och varsamt syntslingor och Lovers Goodbye kvalar in på listan över bandets bästa låtar över huvudtaget. Den bästa? Svårt val, men World War III från Load It-EP:n ligger bra till.

Det är inte långt ifrån att Monty Python ligger i samma klass som fjolårets tiopoängare. Det som ligger detta album lite i fatet är att det ibland låter lite för ofokuserat och lite för improviserat för att nå ända hem. I Two Losers finns inget konkret att greppa tag i, en avsaknad av en omedelbar låtstruktur i nyss nämnda spår och till viss del också i avslutande Silent Film placerar skivan ett pinnhål längre ner på betygskalan än föregångaren.

Men ändock, det är ju lätt material för årsbästalistan 2010. Om det råder inga tvivel.

Publicerad: 2010-09-16 00:00 / Uppdaterad: 2010-09-15 12:22

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #5719

14 kommentarer

Mycket bra recension…

Gorillan Oregistrerad 2010-09-16 00:37
 

Fast Silent Film är ju en av de bästa låtarna. Hade dock föredragit en reverbdränkt kaosavslutning, som dom framförde den live, framför metalriffen på skivan.

Men jag håller med om Two Losers. Och Dogs känns lite för utdragen. Även om båda låtarna har sina höjdpunkter också.

Överlag tycker jag Monty Python är mer lättlyssnad än 89. Och bättre.

Medlem 2010-09-16 07:48
 

Flottigt hår + jeansjackor = inte bra.

Medlem 2010-09-16 10:26
 

Flottigt hår + jeansjackor = alltid rätt
10poängare

Marco Oregistrerad 2010-09-16 11:34
 

De borde turnera bara med Klaviaturisten!

Primal Oregistrerad 2010-09-16 12:47
 

Primal: det har de provat en gång på Hultsfred. Vid tillfället kan jag inte påstå att jag var positiv till resultatet, men jag köper anledningen.

bjornw Oregistrerad 2010-09-16 15:09
 

OK.

Det visste jag inte.

Dags för nytt försök?

Primal Oregistrerad 2010-09-16 16:47
 

Anledningen den gången var att dom ansåg sig ha fått gage för en person och skickade således just en person att spela.

Medlem 2010-09-16 19:22
 

haha jag var där då i teaterladan och han lirade bra tycker jag! en av de bättre spelningarna det året! =D

joakim Oregistrerad 2010-09-16 21:56
 

Klassisk spelning. Missade den och året efter stod jag på ”fel” scen och såg deras polare i någon teatergrupp som skanderade litteratur hit och dit vill jag minnas. Förvisso underhållande.

Medlem 2010-09-17 20:09
 

Klaviaturisten är min bror. Inte visste jag att han lirat utan övriga bandet på Hultsfred. Coolt, hatten av.

Stefan Oregistrerad 2010-09-20 15:35
 

Hette inte plattan ”Saturday night”? Deras bästa för övrigt.

Christian Oregistrerad 2010-10-01 16:13
 

Såg också spelningen i teaterladan på Hultsfred. Om det är den där Jari stod själv och spelade samma slinga i 40 minuter (what I hate?). Två bärs hade han med sig på scenen: när ölen var slut var spelningen slut. Många lämnade, jag såg hela och njöt. För övrigt var Magnus Uggla i publiken, han var en av dom som lämnade, min barndomsidol föll där och då.

Niklas Oregistrerad 2010-10-10 14:41
 

bear quartet är i mitt tycke sveriges bästa band genom tiderna och har inte gjort någon ointressant skiva. Monty python är bra, riktigt bra ibland till och med som i lovers goodbye, fist or hand (som mitt band gjort en cover på här: http://www.waywardbuses.se) och fantastiska avslutningen silent film. dock är skivan inte i närheten av bear quartets mästerverk som angry brigade, saturday night och framförallt cosy den som kan vara den bästa svenska skivan som någonsin gjorts!

Jonatan Oregistrerad 2011-04-03 17:02
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig