Yeth Yeth Yeth är, sitt namn och mycket ostiga teoretiska bakgrund till trots, en rätt oförarglig skiva. Med avstamp i mer eller mindre lika doser kraut och halvkantig åttiotalspop gör Chadwick Donald Bidwell och Dee Kesler pop med lite skak och rost i kanterna. Efter den initiala, instinktiva (om än lätta) motviljan mot de stora och/eller påhittade orden tar Yeth Yeth Yeth form som något betydligt mer lättsmält än vad man kunnat tro.

Krautrockens repetitiva rytmer faller enkelt på plats utan att ta över hela utrymmet. Fops gör inte speciellt mycket väsen av sig, utan håller sig genomgående i midtemporegistret. Yeth Yeth Yeth rymmer inga direkta hits, utan arbetar mer sakteliga, tålmodigt tuffande framåt genom Bidwells texter om spökstäder, vildsvin och skandinaviska preppies.

Yeth Yeth Yeth ar det första av två album som Fops släpper på Monotreme Reords. Det andra, Priests in them Caves beräknas följa upp i början av 2011.

Även om Yeth Yeth Yeth uppenbarligen inte är skivan som förändrar mitt liv, så vill jag ändå ge dem en hög med beröm för att ha lyckas framställa högtravande visioner på ett högst okomplicerat och behagligt sätt