Hur fjäderlätt och tilltalande Brooklyntrion Au Revoir Simones elektroniska sköra folkpop än är har en lika stor behållning hittills varit remixerna av densamma. Ofta till och med mer än originalversionerna som ibland känts lite för polerade och anonyma. Precis som The Bird of Music fick sin låt-för-låt remixversion Reverse Migration får förra årets lilla bitterljuva pärla Still Light, Still Night nu sin.

Night Light är av naturliga skäl med så många aktörer inblandade en rätt spretig historia men vill man hitta en röd tråd är det att samtliga mer eller mindre lyckas stöka till det lågmälda dimmiga soundet från Still Light, Still Night och tillsammans ger Au Revoir Simone ett mer elektroniskt, dansant uttryck. Ibland, i sina något mer oinspirerade stunder, genom att bara förstärka detaljer som göms i musiken, ibland genom att göra om både melodi, stämning och rytm.

Det är framförallt i de senare fallen som lyckligtvis också är i majoritet som Night Light har sin styrka. Neon Indian sätter tonen med att förflytta Another Likely Story rakt ner till 80-talets mest neonupplysta dansgolv innan Jens Lekman med de mest smäktande av stråkar hamnar ytterligare något årtionde tidigare i Henry Mancini-land med böljande Shadows.

Northern soul-stomp följs av bitpop, Mack Winston levererar dub i termens mest klassiska betydelse, Bass Clef technofierar Organized Scenery till oigenkännlighet och Clock Opera svävar iväg på baleariskt glittrande elektroniska moln. Den sistnämnda tillsammans med Max Coopers knastersläpiga Take Me As I Am och alltid pålitliga Aeroplanes indiedisco ett par av de riktiga höjdpunkterna.

Det är naturligtvis alltid enklare att ha en bra grund att utgå från, vilket onekligen Still Light, Still Night är, men framförallt är Night Light ännu en uppvisning i hur begåvade remixartister kan lyfta ett redan stabilt ursprungsmaterial.