Det snackades en del i går eftermiddag om att Kylesa skulle ha blåst Converge av scenen när turnépaketet besökte Stockholm för några dagar sedan. Jag betvivlar inte att så var fallet, men på Debaser Malmö i går rådde ingen tvekan om vem som regerade; Jacob Bannon och hans Converge var makalöst bra.

Med det inte sagt att Kylesa var särskilt dåliga, tvärtom. Savannah-kvartetten svarade för en genuin spelning som troligen hade slagit högre om inte Converge hade gått på en halvtimme senare.

Med de dubbla trumseten blev det rejält tungt och personligen var jag mest glad över Scapegoat och framför allt Unknown Awareness från senaste plattan Static Tensions. Enda invändningen efter spelningen var att det var en aning kort, men det var som sagt innan Converge hade kört över Malmöpubliken.

Jag har sett Converge ett antal gånger tidigare, men samtliga har varit på festivaler. Intrycket har då varit att det blir en aning flyktigt, troligen beroende på att bandet i de fallen spelar för fler personer än bara sin vanliga publik. Konserterna har oftast ägt rum på en lite för stor scen för bandets bästa, den där intimiteten som bara kan uppstå på en klubbspelning uppstod av förklarliga skäl aldrig och Converge kom då inte heller till sin fulla rätt.

Det gjorde bandet på Debaser Malmö i går.

Från första till sista ton var scennärvaron total, särskilt från det formidabla energiknippet Jacob Bannon. Frontmannen sparade sannerligen inte på krutet och gav sig hän på ett sätt som få mäktar med. Den efter vad jag har upplevt tidigare vanligtvis ganska reserverade Malmöpubliken var dessutom med på noterna och det fick både bandet och konserten att lyfta ytterligare.

Intensiteten påvisas kanske bäst av det lilla avbrott som uppstod då trummisen Ben Koller fick problem med golvpukan; när konserten drog i gång igen och publiken fått hämta andan en aning formligen exploderade det av röj framför scenen.

Många är de som hyllar plattan Jane Doe, men för egen del håller jag You Fail Me som Converges största stund. Och att då få Last Light från nämnda You Fail Me serverad som avslutningslåt var över alla mina förväntningar och det krönte en fantastisk spelning på ett fantastiskt vis.