dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Big Boi: Sir Lucious Left Foot... The Son of Chico Dusty
Sir Lucious Left Foot... The Son of Chico Dusty (album, aac) Big Boi
2010
Purple Ribbon/Def Jam
8/10

Svajande smutsig slö skit

När jag efter sisådär tre års väntan äntligen får sätta på mig hörlurarna och låta Big Boi:s efterlängtade album Sir Lucious Left Foot… The Son of Chico Dusty träffa trumhinnorna handlar upplevelsen nästan lika mycket om det jag får höra som om det jag inte får höra.

Efter en lång strid med sitt gamla, och Outkast fortsatta, skivbolag kommer en delvis stympade samling låtar till den öppna marknaden via Def Jam. Borta är flera av de låtar som läckt under resans gång. Ingen Royal Flush, ingen Something’s Gotta Give och ingen Lookin’ for Ya. Två av dem saknas för att Jive förbjudit Big Boi och André 3000 att finnas på en låt som inte ges ut som Outkast. Alla tre finns ute och tillgängliga för den som är van att inte betala för sin musik.

Radarpartnern från Outkast är ändå inte helt frånvarande. Han levererar produktion och beat till stört svärtade You Ain’t No DJ och om den är någon sorts indikation om åt vilket håll nästa Outkast-album tar oss kommer jag att vara en lycklig liten fläktpojke.

Sir Lucious Left Foot… The Son of Chico Dusty låter på många vis precis som väntat. Big Boi klämmer in fler vassa rader per låt än många andra klarar av på en hel karriär. Ett kompakt flow som kräver sin tid och lovar att räcka länge. Musikaliskt är det allt vi vant oss vid att höra från södern de senaste 20 åren, smutsig slö skit att gunga nacke eller rumpa till.

Alla låtarna är kanske inte av yppersta klass, några få fungerar mest som transportsträckor till nästa smäll. Någon, Follow Us, faller som en sten till botten när Vonnegutt börjar sjunga refrängen. Men eftersom Outkasts hovleverantörer Organized Noise serverar fyra feta funkburgare kan du vara säker på att inte behöva gå hungrig från den här festen, även om de bara fungerar som kvalitetssäkrare.

Jag hade gärna sett att Big Boi valt att köra fler låtar helt på egen hand. Gästerna som verkligen tillför något extraordinärt är lätträknade (även om jag förstår att en George Clinton alltid är välkommen till kalaset). När B.o.B. och Joi fyller ut ovanpå en ettrigt svängig bas i Night Night eller när Gucci Mane hjälper till att slira i sirapen på Shine Blockas har jag svårt att klaga. Då sluter jag ögonen, svajar och njuter.

Patrik Hamberg

Publicerad: 2010-07-09 00:00 / Uppdaterad: 2010-07-08 19:40

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #5646

4 kommentarer

Han har snott omslag fran Sir Mix A Lots

Janne Oregistrerad 2010-07-09 00:16
 

shine blockas årets låt? think so!

JP Oregistrerad 2010-07-09 11:58
 

Underbar platta, bäst i år hittills!

Bosse Oregistrerad 2010-07-13 09:12
 

9/10! en fantastiskt platta!

Medlem 2010-12-25 19:33
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig