dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Against Me!: White Crosses
White Crosses (album, cd) Against Me!
2010
Sire
7/10

Arenarock

Många röster kommer antagligen än en gång höjas som vill påskina att Against Me! sålt sig, att White Crosses är ett hån mot punkscenen och de ideal den står för. Låt dem böla.

Against Me! har alltid varit ett band som är på väg någonstans, har aldrig känt sig tvungna att rota sig i en konservativ punkmylla och för de ska de ha ovationer. Redan på andra plattan As the Eternal Cowboy kunde ett rastlöst band skönjas. Där togs ett stort steg mot vad som komma skulle och ett uppfriskande tecken som gjorde gällande att den växande fanskaran inte kunde veta vad man kunde förvänta sig av nästkommande album. Nu, såhär tre album senare, återfinns punkrockådran i modell större.

Det är arenarockvarning på Against Me! anno 2010 och inte mig emot alls. Med ett knippe så här starka låtar placerar de sig med lätthet i samma klass som The Gaslight Anthem. Den inledande trippeln White Crosses, I Was a Teenage Anarchist och Because of the Shame är en imponerande öppning på en skiva som hela tiden växer. Det flörtas med Springsteens ljudlandskap, passningar till Motion City Soundtrack görs och det är en fråga om ett band som mognat – för att göra en parallell till bandets tidiga katalog.

I likhet med förra fullängdaren, storbolagsdebuten New Wave, har Butch Vig än en gång anlitats som producent och han gör det med den äran. Det är ett fylligt sound bandet och herr Vig mejslar ut och tyvärr blir det lite för maffigt emellanåt, nerven som bandet tidigare förlitat sig på försvinner i stadiumsoundet.

Och dessvärre har även solen sina fläckar. I We’re Breaking Up och High Pressure Low går bandet på sparlåga vilket får som följd att skivan haltar en del med tanke på det låga antalet låtar som satts på pränt.

Men på det stora hela; Against Me! ursäktar sig inte och varför skulle de? De har inget att be om ursäkt för.

Publicerad: 2010-06-21 00:00 / Uppdaterad: 2010-06-20 14:33

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #5625

3 kommentarer

Förutom att skivan är fruktansvärt tråkig, dvs. Against Me! är inte ett band som ska passa till Motion City Soundtrack eller låtsas kunna out-Springsteen The Gaslight Anthem. De har förlorat sin identitet och denna skiva är så fruktansvärt tråkig att jag vill tvinga Tom Gabel att äta upp varenda ex av White Crosses som trycks.

Özgür Kurtoglu Oregistrerad 2010-06-21 01:23
 

Förmodligen bajs.

Hälften Man Hälften Kaka Oregistrerad 2010-06-21 20:03
 

Tom Gabel har börjat hitta rätt när det gäller att skriva låtar Springsteen-genren, men han är fortfarande rätt skakig i att skriva matchande texter. Han är klart bättre på att skriva om politik. Men visst är han på rätt väg för att hitta sitt äldre musikaliska jag.

Det största problemet med den här skivan delar den med »New Wave«. Butch Vig & Alan Moulder passar Against Me! synnerligen illa. Produktionen är lika hopplöst daterat och U2/Billy Idol-överlastad som den Jerry Finn förstörde Alkaline Trios sista majorsläpp med. Så det är bara att hoppas att Warner sparkar ut dem efter den här skivan så de inte har råd med Vig längre.

Medlem 2010-06-21 20:43
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig