Den andra dagen började med trötta fötter redan från dagtid tillsammans med en molnfylld himmel utan regn. Efter dagens sura band med smak av persika var det dags att bege sig till varvetscenen och israelen Avishai Cohen och hans turné Aurora. Ett riktigt skickligt framförande med imponerande prestationer med Avishai på bas men också suveräna Itamar Doari på percussion och Amos Hoffman på oud. Det blir som i de flesta fall under jazzfestivalen mycket solonörderi och bemästrande av teknik på liveschema. Men det finns mycket melodi och koncept i deras musik.

Kvällens smöriga skönsång står den ganska bortglömda brittiske sångaren Omar för. En artist som inte varit på tapeten ordentligt sedan 90-talet då han arbetade med rapparen ODB och neosouldrottningen Erykah Badu. Senaste gången jag lyssnade på honom var nog när han arbetade med Common, Angie Stone och Stevie Wonder på sin senaste skiva Sing (If You Want It). Men trots ganska tunn publik i slutet av hans show och konkurrensen från Nils Landgrens Funk Unit så bjuder han på ett härligt bonusnummer och glädje till publiken.

Det blir sedan på direkten att kasta sig in i Nils Landgrens funkiga konstellation som i jazzfestivalens ära gästas av ingen mindre än Fred Wesley som varit kollega med storheter som James Brown och Maceo Parker. Den här kvällen teamar han upp med ett gäng svenskar tillsammans med sin trombon. De blåser verkligen hål i luftrummet när de går loss på sina blåsinstrument och det går inte annat än att le åt hela härligheten när Nils Landgren spatserar runt i sin vita professorsrock och tittar på sitt band och känner sig stolt.

Trots alla dessa grymma och musikaliskt starka grupper känns det i luften att det är kvällens sista akt Kool & The Gang som publiken har väntat på. Direkt tar de kommandot över den största scenen Varvet med sitt tio man starka band. Med solbrillorna på i den mörka svenska natten och med kläder som skulle få vem som helst att utbrista ”Tacky!” på stan lyckas de vinna hela publiken över på sin sida. Och det blir inte svårare när de smörar in sig Boyz II Men-style med inövad moves för alla ”ladies”.

De fortsätter sedan att mata hits på hits och leverera funk, soul, rock och flertalet solon där Ronald Bell på saxofon rockar loss ordentligt. Kool och hans gäng tar oss till New York men också på en resa söderut till Jamaica där de presenterar sig själva på dansgolvet. Det är faktiskt rätt otroligt hur ett gäng gamla gubbar kan bjuda på en så pass tight och röjig show. Och när bonusnumret Celebration avslutar kvällen går det inte annat än att promenera hem med smilbanden stretchade.