dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Broken Social Scene: Forgiveness Rock Record
Forgiveness Rock Record (album, cd) Broken Social Scene
2010
Arts & Crafts
6/10

Kompromissernas band

Det finns något väldigt beständigt över Broken Social Scene. Det är som om allt som kommer från Kanada någonstans på vägen har passerat bandet eller någon i bandet. Samlar man allt det material Broken Social Scene eller dess medlemmar gett ut sitter man förmodligen med hälften av Kanadas totala skivutgivning de senaste fem åren.

Broken Social Scene är inte heller ett albumband. Det är snudd på omöjligt att skilja den ena utgåvan från den andra. Allt flyter ihop. Därför blir ett nytt album med bandet sällan intressant. Det är som om man redan har allt. Helt konstigt är det ändå inte eftersom bandet är så stort, medlemmarna har så väldefinierade soloprojekt och Broken Social Scene blir lite av en minsta gemensamma nämnare. Kompromissernas band.

I fallet med Forgiveness Rock Record har det däremot gått tillräckligt lång tid sedan förra albumet (om man bortser från soloprojekten). Det är fem år sedan självbetitlade Broken Social Scene och det var väl ännu längre sedan man såg dem på en scen. Det kittlar lite när Forgiveness Rock Record landar i lådan. Broken Social Scene har ju ändå en förmåga att slå huvet på spiken när det handlar om att rada upp tio gitarrister på rad eller skapa den snällaste men ändå den grisigaste ljudbild du behöver en helt vanlig vårdag när regnet trummar mot mittbenan.

Forgiveness Rock Record är det Tortoise John McEntire som har varit behjälplig med att skapa ett album som i och för sig är Broken Social Scene-jämt men som ändå är ganska dynamiskt. De fjorton spåren bygger upp en stämning som bryts med jämna mellanrum. Blås, stråkar och lek med rytmer visar på både en trygghet i att göra lite vad som faller en in och låta en producent gå loss, samtidigt som det även tyder på ett sökande och ett band som kanske har tappat greppet om sitt sound lite och söker ett nytt. Men dunderhits som Meet Me in the Basement behöver de inte söka särskilt länge till.

Maria Gustafsson

Publicerad: 2010-04-29 13:13 / Uppdaterad: 2010-04-29 13:12

Kategori: Recension | Recension: #5564

5 kommentarer

Gaffa är förmodligen det sämsta som någonsin kallats ”musiktidning”.

Hälften Man Hälften Kaka Oregistrerad 2010-04-29 19:53
 

gaffa i danmark är en seriös och ambitiös musiktidning.
sen att den svenska gaffa som startat nu består till stor del av människor från tidningen Groove Magazine är lite beklagligt då många av dom skriver krattigt och inte verkar så värst kunniga heller…
men vad vet jag…jag är ju bara en enkel knegare från en landsortshåla.

doh Oregistrerad 2010-04-29 21:36
 

Bra recension. Ska kolla upp trots omdömet. Tack för att du recenserar sädant här.

Medlem 2010-04-29 22:03
 

håller med ovanstående nietzsche. hur mycket feist är det förresten?

Medlem 2010-04-29 22:29
 

daphonie: Feist är tråkig i jämförelse med vad jag spelar i nu spisas.

Medlem 2010-04-30 00:43
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig