Den som var tidigt ute och köpte en av de första tusen av Takers and Leavers fick ett hemgjort och unikt omslag. Ett gulligt tilltag som blir självskrivet ovanligt om det går bra för ett band. Och liksom att de numera gör riktigt omslag har de numera också en inhyrd producent. Takers and Leavers däremot, det är hemgjort hela vägen.

EP:n ligger ganska långt ner på skalan av skräpiga sound inom lo-fi-scenen men det är ändå en väldigt medveten låt-gå-inställning för produktionen på den. Det är skevt, ostämt och en ganska halvhjärtad insats på både sång och instrument. Samtidigt finns det väldigt höga ambitioner på att skapa ett sound som ekar av sextiotalets surfpop och dess arrangemang. Sista-spåret Livin’ a Dream är storvulen pop som avslutas i en dikt skriven av bandets Scott McMicken. En poesistund som är en perfekt avslutning på den sex låtar långa plattan.

Just mötet mellan det mäktiga, utstuderade och det skräpiga, loja är Takers and Leavers behållning. Låtarna är i och för sig starka, men de försvinner till en början i röran. Ändå lockas man av förfestkänslan och löften om solsken och långa stränder. Efter hand framträder melodierna mellan körer och skeva akustiska gitarrer och Takers and Leavers framstår som ett av Dr. Dogs smartare släpp.