Recension
- We Built a Fire (album, cd) Seabear
- 2010
- Morr Music
Ivriga islänningar
I år blir Sindri Már Sigfússons år. We Built a Fire är redan en kioskvältare och soloprojektet Sin Fang Bous lurar med ny fullängdare runt hörnet. Väl medveten om tidigare succéer är We Built a Fire ett mer självsäkert och morskt album än de tidigare släppen. Fullängdsdebuten The Ghost That Carried Us Away hade vindlande, vackra melodier och snäll atmosfär. We Built a Fire har högre tempo, mer raffinerade arrangemang och uttrycksfulla stämningar.
Med musiker från ett gäng isländska band börjar albumet i ett högt tempo som snart tas ner i Cold Summer som har storslagna storslagna ambitioner i ett arrangemang som pendlar mellan stort och smått. Men i påföljande Wooden Teeth är det återigen humoristiskt och drivet.
We Built a Fire innehåller inga I Sing I Swim i kärleksfulla sättningar utan är en ren popskiva med Sindri Már Sigfússons förtröstansfulla röst i centrum.
Seabear och kringliggande band och projekt är något av det mer lättlyssnade Island har att erbjuda. Det betyder inte att Sindri Már Sigfússon inte gör musik med precis lika mycket integritet som isländskt band of choice eller närbesläktade Sufjan Stevens. Hos Seabear infinner sig känslan av att det man hör är det man får. Känslan av att Seabear inte har mycket till kringkostnader, till skillnad från ovanstående. Inga storslagna scenshower eller påkostade videoinstallationer med Super 8-filter. Men faktum är att Sindri Már Sigfússon sysslar lika mycket med konst och att göra videos som med musiken. Däremot presenterar han inte ett definierat koncept. Seabears musik är ett andningshål där Sin Fang Bous är utklätt och effektsökande. Seabear är mer flytande. Ett popprojekt med anonyma bandmedlemmar och en Sindri Már Sigfússon som stiger fram i rampljuset när det behövs.
Ett tre månaders sällskap med We Built a Fire är det bestående intrycket att albumet är mycket mer låtar än en enhet. Men det gör sig som båda delarna. Det är mindre varierat än The Ghost That Carried Us Away men samtidigt inte lika charmigt vingligt. We Built a Fire har en del av den falska snällhet som kan falla över och bli irriterande men som i Seabears fall håller sig på rätt sida gränsen. Seabear är för ivriga för snällpopen och för ivriga för att hålla sig till tidigare sovrumsstämningar. Det höjer We Built a Fire bland vårens släpp.
Publicerad: 2010-03-04 20:51 / Uppdaterad: 2010-03-05 08:56
2 kommentarer
[...] Skivan fick högt betyg hos Dagens skiva, som bland annat skriver: Ett tre månaders sällskap med We Built a Fire är det bestående intrycket att albumet är mycket mer låtar än en enhet. Men det gör sig som båda delarna. Det är mindre varierat än The Ghost That Carried Us Away men samtidigt inte lika charmigt vingligt. We Built a Fire har en del av den falska snällhet som kan falla över och bli irriterande men som i Seabears fall håller sig på rätt sida gränsen. Seabear är för ivriga för snällpopen och för ivriga för att hålla sig till tidigare sovrumsstämningar. Det höjer We Built a Fire bland vårens släpp. [...]
#
10/10 från mig! Ett av mina absoluta favoritband!
#
Kommentera eller pinga (trackback).