Recension
- A Badly Broken Code (album, cd) Dessa
- 2010
- Doomtree
Dessa kvinnliga MCs
Lyssna
Etiketter
Hiphopkollektivet Doomtree från Minneapolis mest kända akt är Rhymesayers-rapparen P.O.S. Men det finns betydligt mer att upptäcka i det nio personer starka kollektivet där Dessa, eller Dessa Darling, är den enda kvinnan. Trots en kandidatexamen i filosofi och rötter inom spoken word lyckas hon leverera lyrik utan att bli pretentiös. Hon skriver väldigt berättande, personliga och poetiska texter med känslomässig fokus.
Maggie Wander som hon heter bemästrar både sång och rap och väljer på sin första fullängdare att göra en musikaliskt stark skiva med vackra melodier och stora rum. Hon blandar ut sina inspirationer från Minneapolis rockscen och singer-songwriter-genre á la Joni Mitchell med rap och hiphopbeats. Resultatet kan inte bli annat än lyckat och låter inte helt olikt Mystic och hennes suveräna skiva Cuts for Lucks and Scars for Freedrom. Ett textperspektiv som hiphoplyssnare sällan möter.
Producenterna på skivan är de Doomtree-aktuella producenterna Paper Tiger, Lazerbeak, Cecil Otter och MK Larada samt den forna medlemmen Big Jess. De använder sig av stråkar, ganska tunga och lite rockiga trummor men också piano och gitarr för att skapa spänning. Och de lyckas riktigt bra med att bygga upp en visuell miljö för lyssnaren.
Dessas rap är kanske inte den mest avancerade flow- och rimmässigt men den bygger mycket på känsla och det snålas inte med metaforer och andra poetiska finesser. Skivan blir också lite väl mustig att lyssna på från A till Ö där en paus någonstans i mitten känns behövligt. Men hur man än vrider och vänder på det är A Badly Broken Code 15 spår med kvalité från början till slut och bjuder på variationer mellan sång och rap med inslag av a capella och spoken word. Det känn capella s grymt härligt att höra en ny spännande kvinnoröst från den amerikanska underjorden.
Publicerad: 2010-03-05 00:00 / Uppdaterad: 2010-03-05 14:10
28 kommentarer
Spoken Word?????
Rygga på!!!!
#
Dessutom en viting filosof kand???
Ryggan sitter hådare nu!!
#
Primal: Hahaha!
#
”Hon blandat ut sina inspirationer från Minneapolis rockscen och singer-songwriter-genre ala Joni Mitchell med rap och hiphopbeats.” – Saknas det inte ett ord i denna mening, eller är det jag som är trött?
#
Sanslöst hemsk musik. Kryper i kroppen på mig när jag lyssnar. Om hon höll sig till sången och skippade den usla rappen skulle det bara vara dåligt, nu är det horribelt.
#
RONNA: Suttit och funderat på den där meningen nu. Den kanske är bökig men tror inte det saknas något ord.
bjornw: Gillar du rap/hiphop annars? Eller vad lyssnar du på?
#
Exempel på korrekta inledningar på meningen vore ”Hon blandar ut” eller möjligen ”Hon har blandat ut” eller bara ”Hon blandar”. Jag får överlag ett intryck av att du är mer intresserad av musik än av textframställning (vilket är helt i sin ordning, jag är här för att få musiktips).
En annan mening som behöver filas lite på är ”En 28-åring med kandidatexamen i filosofi och rötter inom spoken word utan att för den delen gör pretentiös musik.”. Ni kanske ska granska varandras artiklar innan de publiceras? Det är bra med feedback på det man skriver och man missar lätt sina egna fel.
#
dessa ska undersökas vidare. klippet ser och låter asbra. dessa… jag visste det inte innan, men jag är nog lite svag för fil. kandidater i rap noir förpackning.
#
pontus, jag är där: nedladdad och fantastiskt dessa! och doomtree var ju verkligen inte fy skam
http://www.youtube.com/watch?v=toELT1uWDKU
#
Erik: Meningen börjar ju med ”Hon blandar ut…”. jag är väldigt intresserad av musik och textframställning. Särskilt i samma andetag.
”En 28-åring med kandidatexamen i filosofi och rötter inom spoken word, utan att för den delen göra pretentiös musik.”. Vad är det för fel med den meningen menar du? Jag slängde in ett kommatecken innan utan för att avskilja det tydligare. Men den skall ju stå i kontext till meningen innan och inte plockas ut som enskild mening.
Det är jättebra att du kommer med feedback då. Ibland hinner redaktionen inte korra alla texter eftersom många har fullt upp. Och det blev särskilt svårt den här gången då texten var klar 23.59 igår :)
Daphonie: Kul att du gillar! Kolla upp P.O.S.-skivor om du missat dom. Hans senast var stört bra. Mycket rockinfluenser. Han var tidigare ihop med Dessa. Det var så hon kom in i Doomtree by the way.
#
Pontus:
1) ”Hon blandaT…” står det ju.
2) Meningsbyggnaden är fel. Antingen knyter du ihop med ”…den enda kvinnan, en 28-åring…” eller så börjar du din mening med ”HON ÄR en 28-åring…”.
#
Alias: Så sant som det var sagt. My bad.
#
Kvalitet. Ã la. A cappella.
”Hon skriver väldigt berättande”, stryk ”väldigt”.
”Maggie Wander som hon heter bemästrar”, skriv ”Hon heter Maggie Wander, och bemästrar”.
”flow och rimmässigt” – ”flow- och rimmässigt”.
”Skivan blir också lite väl mustig att lyssna på från A till Ö där en paus någonstans i mitten känns behövligt.” Skulle kännas behövlig? Mastig istället för mustig.
Sedan kanske… vänta nu, skulle jag lyssna på det här? Det glömde jag.
Kanske borde jobba lite också.
#
Lamont: Tack för hjälpen. Var självklart medveten om felen nu där du satte fingrarna på dem.
Låt inte dagensskiva sabba din jobbdag!
#
”Hon blandar ut sina inspirationer från Minneapolis rockscen” kanske skulle vara ”Hon blandar sina influenser från” eller ”Hon blandar sin inspiration från”. ”Blanda ut” är lika onödigt som att det oftast räcker med att skriva ”starta” istället för ”starta upp”.
Man kan hacka på alla texter och vrida och vända. Även manus från hyllade författare och skribenter kryllar av fel. Det är till exempel populärt att ge ut böcker själv nuförtiden, men man glömmer det kvalitetsfilter som erfarna redaktörer på större bokförlag faktiskt utgör. Jag beundrar språknördar, men inte språkpoliser.
Låten var bra. Tack. Jag får jobba i morgon.
#
Lamont: Språkpoliser är bara irriterande. Men jag försöker uppskatta folk som hjälper mig att utvecklas som skribent. Även om det svider att själv få kritik ibland. Nu var väl inte den här recensionen inte ett dugg representabel för mitt författarskap då jag knappt vågar nämna när jag började skriva den här i förhållande till när den skulle publiceras.
Hur som helst är det musiken som är viktig och det känns skönt att få lyfta fram en så pass bra skiva där i princip ingen i Sverige har koll på den här delen av genren. Och det finns inte en svensk recensent som skrivit om den här skivan tidigare trots att den släpptes i januari. Däremot väljer man att skriva om all möjlig menlös dynga istället.
#
Extremt lätt att missa småsaker i sina egna texter, även om man läser om dem flera gånger!
#
Jag tycker att attityden ”äh, det är ju bara på nätet” eller ”huvudsaken är att man förstår” är sorglig. Vad man gör är att lasta över sin lathet på mottagaren som skall försöka förstå vad skribenten egentligen menar och tyda det oprecisa och slarviga till något begripligt. Allt skall gå så fort, men det tar längre tid för läsaren.
Plötsligt blir det twitterprosa av alltihopa. Det rimmar nästan.
Sedan har du rätt i att de flesta rockjournalister skriver om samma saker.
De är lata. Kör på!
#
Lamont: Det var inte det jag sa där ovan. Jag tycker det är minst lika viktigt att texten är välskriven oavsett om det är en papperstidning eller på nätet. Dock är det ju betydligt lättare att korrigera upp en webbtext än på en i pappersformat. Men tyvärr så har ju den gamla skolans journalister (Läs gubbar över 50) fått för sig att allt som skrivs på nätet är dåligt och oproffsig journalistik och att blog-generationen är en pöbel där alla skriver blåsta inlägg om vad de åt till frukost. Vilket inte alls stämmer.
Tycker aldrig att mina texter faller under epitetet ”twitterprosa” dock. Men det kanske inte var det du menade.
#
Jag talade inte om dig specifikt, nej.
Mer hur vi – och jag – uttrycker oss på nätet, även de som är ambitiösa.
Det är liksom inte på riktigt, man räknar med att det är bortglömt om ett par månader.
Och visst, mycket och det mesta glöms bort.
Det finns kvar ändå.
Men att ha det som riktpunkt när man skriver är trist. Det är utarmande.
Det där lät snyggt, men det är sant.
Varför skriver du ”korrigera upp”? Räcker inte ”korrigera”? Jo, det gör det.
Sedan föredrar jag någon som skriver hur taskigt som helst om något nytt och väldigt intressant än en gubbe som skriver välartikulerat om en ny box med Ulf Lundell,
#
jag föredrar i många fall flyt, energi och entusiasm framför eftertankens korrigerande blekhet när det gäller musikrecensioner. om den som har nåt att säga, måste säga det snabbt – vem bryr sig om det snubblas på orden om budskapet går fram? korra kan man göra när man ger ut antologin.
#
Personligen är jag inte särskilt förtjust i orden ”dessa” och ”detta”.
#
Som daphonie säger handlar text mycket om att hitta ett flyt, ett språk som läsaren glider med i. När jag läste den här recensionen blev jag tyvärr tvungen att stanna upp flera gånger, leta efter en röd tråd jag visste borde finnas där och fundera på syftningar och bisatser som inte hängde ihop. Som hack i en skiva.
Jag ser att texten ändrats sen i morse och jag gillar det, att man som skribent vårdar sina ord. Vill man vara petig finns det dock fortfarande en del grejer att sätta rödpenna på. Och jag hoppas att det inte tas som gubbgnäll utan mer som ett ”hej kompis, jag gillar det ni gör här, men det skulle kunna bli ännu lite bättre”.
”känslomässig fokus” ska vara
”känslomässigt fokus”
”sina inspirationer” ska vara
”sin inspiration”
”singer-songwriter-genre” ska vara
”singer-songwriter-genren”
”Cuts for Lucks and Scars for Freedrom” ska vara
”Cuts for Luck and Scars for Freedom”
”Producenterna på skivan är de Doomtree-aktuella producenterna”
inte samma ord två gånger i samma mening!
”Skivan blir också lite väl mustig att lyssna på från A till Ö där en paus någonstans i mitten känns behövligt.”
skriv hellre ”och en paus någonstans i mitten hade känts behövligt”.
och byt gärna ut ”från A till Ö” mot ”i sin helhet”
”kvalité” ska vara
”kvalitet”
”Det känn capella s grymt” ska vara
”Det känns grymt”
Överlag är det lite mycket fakta staplade på varandra. För att du kan mycket och vill berätta mycket på en gång? Jag tror du skulle tjäna på att klämma in ett par färre referenser för att få recensionen att flyta smidigare.
#
Hoho. Vilken massaker.
Du får godkänt för att du stavat rätt till ”lyrik”.
Jag misstänker att nästa recension kommer att bli lite ängslig.
Ge fan i det.
#
Lamont: Vad skall jag ge fan i menar du? Att jag ska se fan i att vara ängslig? Eller att skriva nästa recension?
Det här var en värre slakt än Braveheart, hehe.
#
Att vara ängslig, förstås. Obegripligt inlägg från min sida, jag får skylla på vinet jag drack i går kväll.
Det var ju lustigt att det blev språklåda.
#
26 kommisar, inte en enda om plattan??
Kan vi gissa att den suger häst balle??
#
Jag lägger mig inte i diskussionen om hur recensionen är skriven då jag själv skriver som en kratta, snarare är det ju intressant att kommentera innehållet.
Jag står mycket förvånad över vad i hela friden det är som är så fantastiskt med det här?
Svårmodig vitingrap från universitetens filisofikorridorer och bibliotek gjort av människor som med största sannorlikhet har sin musikaliska bakgrund i stadens alternativa rock och indiepopscen och nu vill göra ”en annan typ av hiphop”?
Det verkar ju inte bättre. Problemet är bara att det inte blir bra. Doomtree är inte bra, det är tråkiga oinspirerade beats och ett gäng rappare med dåligt flow som skriver texter fulla av nörd/nöd rim. Nu har jag visserligen inte lyssnat igenom allt dom gjort, men tillräckligt för att veta att jag inte gillar det (och kom igen, hur många tar sig tid att lyssna igenom artisters hela katalog när allt dom hört så far med artisten varit dåligt?).
Det finns redan bättre inom den här genren, och framförallt finns det bättre UTANFÖR, hiphop som inte är gjord av svårmodiga universitetsstudenter som anser att gaturap inte är fint nog, och att dumma negrer bara rappar om brudar och vapen.
Detta är ju typ lika själlöst som Flo-Rida, helt enkelt eftersom det är precis lika poserande och minst lika självgott.
I’ll pass on this.
#
Kommentera eller pinga (trackback).