Hela våren 2009 längtade jag efter Mainos album. Inte hysteriskt mycket, men det kändes kul att en rappare med stort New York-hjärta skulle få ut sin första fullängdare. Att han även är duktig på micken gav förväntningar på att det skulle kunna bli bra också. Albumet släpptes redan i juni i USA, men det svenska releasedatumet fortsattes att flyttas framåt. I november ströks till slut min beställning, och det, plus att Maino släppte en singel med T-Pain på hooken, fick mitt sug att svalna.

Men inte helt och hållet. Viljan att lyssna fanns kvar och nu, drygt ett halvår senare, har jag gjort slag i saken. Och jag är glad att jag gjorde det. Maino är nämligen ganska kul.

Maino bygger sin musik mycket på simpla hookar. De är tyvärr inte av någon högre hitklass, och samma sak gäller beatsen. Det känns mer som genuint och charmigt hemmabygge, vilket i detta fall är helt godkänt för en debut. Och även om det hade kunnat vara bättre är det i alla fall något av en avstickare från allt samma samma man ofta hör. Det känns ganska eget, och när refrängerna failar något är verserna desto bättre.

If Tomorrow Comes… är en konceptplatta byggd på en berättelse. Det handlar om hur Maino gav sig fan på att ta tag i sitt liv ordentligt efter en 10-årig fängelsedom, att ta vara på morgondagen. Hur han tampades med att vara en bra far till sin son, och hur han aldrig släppte sin dröm om att bli ett känt namn.

Hade Maino stannat mer vid konceptet, och haft fler låtar i samma stil som Back To Life och Remember My Name, hade albumet kunnat bli bättre. Nu finns det ett par blaha-låtar som splittrar albumet.

Trots allt tungt Maino tar upp och har gått igenom så är han en riktigt glad kille. Million Bucks, Floating och Celebrate är några av de låtar som är viktiga kapitel i Mainos berättelse, där han bevisar att han uppskattar vad han har. Han har den ovanliga förmågan att vara nöjd, att nå sina mål och inse att han har gjort det.

Även albumets bästa låt, Hi Hater (som borde ha blivit en mycket större hit än vad den blev), är mer humoristisk än hotfull eller skrytig.

Maino är ännu en man som trotsade alla odds och lyckades ta sig från det kriminella livet. Det är klart att vi har hört det förr, det är ju där hiphopen kommer ifrån. New Yorks gator, där misär blandas med drömmar och talang. Och även om vi i Sverige kan tycka att det är ett uttjatat koncept så föds det hela tiden nya rappare i The Bronx och Brooklyn, och Houston, Atlanta och Los Angeles, som kommer ha samma uppväxt som KRS-One, 50 Cent, The Game eller Young Jeezy. Jag är inte trött på att höra om det. Jag är inte trött på hiphop. Sedan beror det ju givetvis på rapparen om det ska bli en fröjd för örat eller inte. Maino har både talangen och möjligheten för att fröjda ordentligt.

If Tomorrow Comes… är en godkänd debut, och uppföljaren (som ska släppas 2010) kommer antagligen bli bättre. Jag vill till och med påstå att Maino med sitt flow och sin pigga attityd kommer kunna släppa en ordentlig dunderplatta någon gång i framtiden.

Hi Hater

Million Bucks (Feat. Swizz Beatz)

Let’s Make A Movie