dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Jay-Z: The Blueprint 2: The Gift & The Curse
The Blueprint 2: The Gift & The Curse (album, cd) Jay-Z
2002
Roc-A-Fella
7/10

Young shittin’ on haters, I ain’t fuckin’ with y’all

Efter succén med det fenomenala albumet The Blueprint från 2001 skyndade Jay-Z på och slog på stort när han år 2002 släppte dubbelplattan The Blueprint 2.

Timbaland, Just Blaze, The Neptunes och Kanye West är en stor del av kakan, och deras känsla för hitlåtar får The Blueprint 2 att låta väldigt modern än idag, trots att det är sju långa år sedan skivan spelades in och släpptes.

Albumet faller givetvis lite på att det är en dubbel. Med så många låtar var det till och med svårt för Jay-Z att hålla albumet tight. Ett par månader efter albumets release insåg han det själv och släppte briljanta The Blueprint 2.1 där han samlade 12 låtar (plus några nya bonuslåtar) från dubbeln. En strålande revansch.

Hovi Baby, där Jay-Z tar skrytandet till en helt ny nivå, är en av de bästa låtarna. Just Blaze har byggt beatet, och med totalt sju låtar på The Blueprint 2 och fyra på The Blueprint 2.1 växte han som producent och placerade sig på den höga nivå han håller än idag. Just Blaze lade bland annat händerna på U Don’t Know, hans bombastiska beat från året innan, igen och slipade på det tills det blev precis som han hade önskat att det skulle bli första gången. För att ytterliggare förnya låten så bjöd Jay-Z in M.O.P. att rappa med honom. Duon hade just blivit signade till Roc-A-Fella, och det var synd att det kontraktet till slut gick i stöpet. Remixen på U Don’t Know är bara ett smakprov på vad som hade kunnat bli.

Det hörs på många låtar att Jay-Z gick omkring mycket i det förflutna och letade grejer som han sedan klädde om under den här tiden. Han lånade av 2Pac när han tillsammans med Beyoncé gjorde en av mina absoluta favoritlåtar. Han tog Dr. Dres pärla från 2001 (albumet från 1999 alltså) och gjorde The Watcher 2. The Notorious B.I.G.s legendariska vers från Juicy utgör en stor del av A Dream, där Jay-Z själv gör en av sina bästa verser någonsin. Att Faith Evans lägger hooken på det spänningsfyllda Kanye West-beatet (hans bästa på albumet för övrigt) tar det nästan för långt. Det är underbart. Att Hova lyckades med att ta dessa stora låtar och göra dem till nya stora låtar är fantastiskt.

”Whats the deal playboy?”, was the greeting he said

First thing I wanted to know was the reason he was dead

”More money, more problems, better believe it”, he said
”Careful what you wish for you might receive it”, he said
”I see”, I said
”Jealousy”, I said
”Got the whole industry mad at me”, I said

Then B.I. said; ”Hov’ remind yourself, nobody built like you, you designed yourself”
”I agree”, I said
”My one of a kind self get stoned every day like Jesus did”

What he said, I said, has been said before
”Just keep doin your thing”, he said

Ur A Dream

På tal om att ta en titt tillbaka i tiden så hittar vi Beanie Sigel och Scarface jämsides Jigga på en låt. Trion hade tidigare varit bäst med Kanye West-producerade This Can’t Be Life på Jay-Z:s album från 2000, och sedan ännu bättre på Guess Who’s Back. På The Blueprint 2 fick det bli Just Blaze istället för Kanye på beatet. Just leverade ett sorgset men vackert beat byggt på en sampling från en Jermaine Jackson-låt från 1978. Jay-Z och hans mickskillade vänner rappade om hur viktig del av en själv ens uppväxt är, trots att ens mest innerliga önskan är att gå vidare från den, på ett väldigt insiktsfullt sätt.

I don’t always want to be this drug dealing motherfucker, damn
Wish I could take us all on this magic carpet ride through the sky
I used to play the hall up fifth floor me and my boys
We all poor getting high
I seen the worst of the worst I deserve every blessing
I received I’m from the dirt
I planted my seed on unfertile land Myrtle Park
Marcy, Flushing and Nostrand and still I grew

Some how I knew the sun will shine through
And touch my soul, take hold of my hand
Look man, a tree grows in Brooklyn

Ur Some How Some Way

Det finns inga dåliga låtar på The Blueprint 2. De är alla snyggt producerade, det hörs att det är stora namn bakom dem, och Jay-Z låter pigg på rappen. En del går dock lite på tomgång. Med Fuck All Nite, 2 Many Hoes och Nigga Please är kvoten av sköna-men-meningslösa låtar ordentligt översvämmad. Desto trevligare är det med Bitches & Sisters, Some People Hate och As One. Tre låtar som definitivt hade platsat på 2.1, men som ändå hör hemma på The Blueprint 2 där de sticker ut och är favoriter.

The Blueprint 2 blir både hjälpt och stjälpt av The Blueprint 2.1. Hjälpt eftersom det senare släppet visar vilken kvalitet som finns på dubbeln, och stjälpt eftersom det så tydligt märks var de svaga korten är.

Två skivor, tjugofem låtar och nästan två timmar lättlyssnad och asgrym Jay-Z är dock ingenting jag skulle vilja vara utan. The Blueprint 2 är en bonus för alla Jay-Z-fans, och när man väl plockar fram den ur skivhyllan istället för 2.1 så blir man alltid glatt överraskad över att ha så många bra låtar att lyssna på.

I’m so far ahead of my time, I’m bout to start another life
Look behind you, I’m bout to pass you twice
Back to the future and gotta slow up for the present
I’m fast, niggas can’t get past my past

Ain’t no livin person can test him
Only two resting in heaven can be mentioned in the same breath as him

Seven straight summers, critics might not admit it
But nobody in rap did it, quite like I did it
If you did it I done it before, you get it I had it
Got mad at it and don’t want it no more
And that goes for everything from flippin that raw
Flippin whores, flippin vocal chords, don’t get it twisted
Get it right, did different, did it better, did it nice
Did the impossible then did it twice

Can’t touch the untouchable, break the unbreakable
Shake the unshakeable
It’s Hovi baby
Can’t see the unseeable, reach the unreachable
Do the impossible
It’s Hovi baby

Ur Hovi Baby


’03 Bonnie & Clyde (Feat. Beyoncé)


Hovi Baby (Live)


Excuse Me Miss (Feat. Pharrell)

Karin Lillbroända

Publicerad: 2009-12-10 12:00 / Uppdaterad: 2009-12-10 02:55

Kategori: Recension | Recension: #5367

4 kommentarer

Nu får du ge dig.

RONNA Oregistrerad 2009-12-10 12:44
 

”deras känsla för hitlåtar får The Blueprint 2 att låta väldigt modern än idag, trots att det är sju långa år sedan skivan spelades in och släpptes.”

Sju år är ju ingen tid. Jag förstår inte det extremt korta tidsperspektivet. Beror det på att genren har dåligt självförtroende?

Spajs Oregistrerad 2009-12-10 16:48
 

Än en gång skyhögt betyg för svajig skiva.

Roffe på hörnet Oregistrerad 2009-12-10 22:45
 

Däremot en välskriven recension. Håller definitivt med om att Jiggaman kikar i backspegeln generöst under större delen av skivan. Därför är det extra synd att han inte kunde vara lite mer fokuserad och finna en röd tråd för hela projektet. I stället spretar det lite åt alla håll, med obligatoriska ‘For the ladies’-petitesser, magra club-bangers och halvhjärtade samarbeten. Man får lätt intrycket att Carters ego svällde till Jan Guillou-proportioner efter Blueprint och gjorde att hans insats inte blev lika alert som på tidigare skivor. Vilket för övrigt är musikens kanske allra största paradox: nöjda och framgångsrika musiker gör sämre musik än bittra och frustrerade hustlers.

Bästa låten är utan tvekan ‘U Don’t Know’.

Roffe på hörnet Oregistrerad 2009-12-10 23:22
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig