När man läser recensioner i större papperstidningar känns det som skribentkåren inte riktigt förstått grejen med Maskinen. När jag pratar med Afasi en stund över telefon verkar det som om han håller med. Varför de är missförstådda får jag inget enkelt svar på. Men uppenbart är väl att soundet är jävligt nytt och vidareutvecklat sedan Adam Tensta houseade till det i ett tidigare så konservativt hiphopland. Ett land där Snook för några år sedan var hemskt provocerande för att de hade tajta kläder och rappade så att mittenfåran kunde ta till sig musiken.

Idag känns det som om klimatet är helt annorlunda. Det känns helt naturligt att se Afasi i högklackat på gaypride och man blir nästa inte ens imponerad när man hör att de planerar att uppträda i en zeppelinare över Medborgarplatsen i Stockholm. Tänket utanför boxen, gerilla marketing och god promotion är trots allt någonting som i många fall saknats inom svensk hiphop, med undantag RMH.

Skivan är egentligen inga nyheter eller slag i magen från de tidigare hitsen. Style of Eye-producerade Pengar river fortfarande till i mina monitorer. De två första singlarna Alla som inte dansar och Segertåget framkallar blöta och härliga krogminnen från de två senaste åren. Men också avsaknaden av Kihlen. För visst hade det varit trevligare med en större rapkollektiv känsla över skivan.

Texterna är fyndiga, stundtals väldigt personliga och med snabba flows och välstrukturerade när det gäller rim. Det vill säga på en betydligt högre nivå än en electrogenren som oftast består av repetitiva fraser med effektmixning. Dessutom den fortsatta fascinationen för Portugisiska språket, i det här fallet från Bonde do Role och Marina Gasolina från samma grupp. Skivan innehåller förutom texter en del instrumentala partier, fina slingor och rivig bas.

Då är det skönt att skivan rundas av med den lugnare kärlekslåten Kärlek vid sista ögonkastet, som tydligen skall bli gruppens nästa singel. Helt rätt, för har man förmågan till att variera sig på det här viset ska man självklart göra det. Det är väl också bredden som som är lite av skivans svaghet. Att skivan känns ganska tung och massiv trots endast 13 spår. Men för den som vill höra mer Maskinenlåtar lär man inte behöva vänta särskilt länge för nu lär ju remixar pumpas ut på bloggar lite varstans. Cocotaxis remix är en av de omarbetningarna av Dansa med vapen som redan är bättre än orginalutförandet. Svensk hiphop fortsätter utvecklas och Maskinen är en del av den utvecklingen.

Maskinen med Marina Gasolina – Dansa med vapen

Maskinen – Pengar

Maskinen – Segertåget

Maskinen – Alla som inte dansar