Recension
- My Soul To Keep (album, cd) Sha Stimuli
- 2009
- Chambermusik Records/E1
Årets hiphopskiva 2009?
Lyssna
Externa länkar
Sha Stimuli har många styrkor. En av dem är hur han framför sina texter. Det låter nästan som att han predikar istället för att rappa. Hans texter har ett lättillgängligt djup som berör, och det känns nästan inte som att man lyssnar på hiphop när man lyssnar på My Soul To Keep. Det tar en stund innan man med glädje inser att det här albumet inte kommer handla om slött skrytande, cashflow eller knarklangning. Och att det här albumet inte är gjort för att få intoxikerade idioter att röja runt på svettiga dansgolv.
Första låten, efter det korta stämningsfulla introt, är vansinnigt bra. Ett barns röst flyter in i Shas och genast har man fått konceptet med albumet klart för sig. Man börjar som liten och slutar som stor. Och däremellan ligger livet. Det är det Sha Stimuli berättar om.
Sha Stimuli växlar mycket mellan rap och något åt det mer halvsjungande hållet. Beatsen är ibland skalade ner till innersta roten, och ibland bombastiska. Det funkar på varje låt, oftast mer än mindre. Det är kraftfullt och ärligt. Respekten Sha Stimuli inger med sin hårda betoning och desperata aggression som ständigt tycks ligga just under ytan får en att lyssna noggrannare än någonsin, samtidigt som man nästan är rädd för att han plötsligt ska bita huvudet av en.
Dramatik, tunga stråkar, pulserande trummor, intensitet. Det infinner sig ofta på My Soul To Keep, och där finns höjdpunkterna. Sha Stimuli berättar om livets baksidor (som alltid har framsidor) över dem. Han rappar om den frustrerande kampen han har fört för att bli artist över en kör som sjunger O Holy Night. Det är häftigt, och skönt rysligt. Han letar efter sin pappa på albumets bästa låt, Have You Seen Him. Han berättar om hur man måste förminska sig själv i samhället, göra saker som man egentligen inte vill och ljuga, för att skaffa de där pengarna som får jorden att snurra i Do It For The Doe. Han skyller på Gud för all världens skit i Blasphemy, ett av de intressantaste inslagen i den religiondiskussion som går som en röd tråd genom albumet.
Jag blir inspirerad till att bläddra i alla gamla hiphoptidningar, eller omorganisera min skivsamling när jag lyssnar på Sha Stimulis debutalbum. Det här är hiphop, hörrni. Och det är fruktansvärt bra musik, men är man bara öppen för det så är det så mycket mer än så.
Det här är det verkliga livet. Nackdelarna, fördelarna, sorgen, drömmarna, kärleken, hatet och humorn. Sha Stimuli behandlar många av livets irriterande och tråkiga dagar på My Soul To Keep på ett ganska sakligt sätt trots att han alltid är våldsamt engagerad. Han har inte en negativ syn på livets motgångar, men han är inte heller töntigt positiv och hoppfull. My Soul To Keep gör inte så att glada solen skiner starkare, men man blir ändå hiskeligt nöjd av att lyssna på vad som tycks vara 2009 års bästa hiphop.
Publicerad: 2009-11-12 00:00 / Uppdaterad: 2009-11-12 00:18
11 kommentarer
För att svara på din fråga i rubriken; NEJ.
#
Jag vill ha min hiphop som Onyx eller Luniz så det blir nog inte årets hiphop för mig heller.
#
Nej, det här var ju inte bra. Jag sammanfattar med ett ord: TRÅKIGT.
Varför har ni inte recenserat Cuban Linx II?
#
Svarar för mig själv, har inte hört OB4CL2 än. Tyvärr.
#
Kanske den bästa? Jävligt bra är den ivf… bra beats och bra texter!
#
Bra recension. Är dock inte säker på att plattan är så bra. (Bara en lyssning än.)
#
Alias: Tack, och lyssna igen tycker jag!
#
Okej, jag tar tillbaka det där jag sa om för långa recensioner. Bra skrivet, och en inte helt tokig platta heller. Men årets?
#
Ondskan: Det här är ju en av mina kortaste, fast det kanske var det du menade också? Och tack. Det kan nog vara årets platta, delat med ett par andra.
#
Bra recension. Gillar faktiskt mörk allvarlig hiphop som inte försöker vara party.
#
Har sett fram emot ett släpp från Sha länge nu, han är helt klart en av de vassaste på länge. Men jag måste säga att jag blev osugen på att lyssna så tidigt som efter ”Blasphemy”. Trots genomgående bra texter är jämförelsen mellan mord och homosexualitet endast jävligt off-putting.
”I don’t believe in the devil, though the bible said it’s him, making people kill people, making men choose men, to lay with on some gay shit, you made it possible”
Tråkigt på en annars hyfsad platta.
#
Kommentera eller pinga (trackback).