I fallet Abandon är det stört omöjligt att ens försöka göra distinktionen mellan upphovsmännen och verket. Eller i det här fallet den av en överdos avlidne sångaren Johan Carlzon och The Dead End.

Carlzons närvaro är ytterst påtaglig; skivan tillägnas honom och han finns avbildad med en minnestext i konvolutet. Och den stämning som han förmedlade med sin sång och som förstärks ytterligare med tanke på frånfället.

För även när han inte är med, känns Johan Carlzons närvaro i musiken. The Dead End är till stora delar instrumental och det leder till en del funderingar. Är de instrumentala bitarna sådana som Carlzon egentligen skulle ha sjungit på? Och har några av de instrumentala spåren skrivits efter Carlzons bortgång? Jag tänker närmast på de båda Euology-spåren och vad har det haft för påverkan på spåren och i förlängningen skivan, som de ramar in så effektivt?

För det går inte att bortse från Johan Carlzons bortgång när man lyssnar på The Dead End och det ger verkligen skivan ytterligare en dimension. Det råder ingen tvekan om att det svårmod som genomsyrar skivan är autentiskt och det gör materialet extra starkt.

Rent musikaliskt är det ett mer stillsamt Abandon den här gången. Det ursinniga från In Reality We Suffer har till stor del tonats ner, även om det fortfarande är genomgående svarta känslor fortfarande.

Tungsinta orglar gör sig påminda på The Dead End och det i kombination med sångarens bortgång gör att den bortåt två timmar långa dubbelskivan blir väldigt jobbig att ta sig an. Nästan för jobbig i längden. Varje låt sitter verkligen som en näve i maggropen, och det känns minst sagt efter ett tag.