Fredagen började dåligt. Först strulade uppkopplingen, och när jag väl materialiserades i Northrend visade det sig att alla andra online i guilden körde Trial of the Crusader. Bedrövad som bara det elfte hjulet kan vara beslöt jag mig för att ägna kvällen åt att samla Champion’s Seals till den nya heirloom-chesten. Jag kom igång rätt bra i Argent Tournament och hade fått upp lansfäktarångan – då stängde Windows ner WoW och bootade om, för att installera nya livsviktiga uppdateringar. Min väg till patch 3.2-content kändes lång och fylld av frustration.

Himlen ljusnade dock. Gruppen i ToC fick problem med Dreadscale och Acidmaw, och gav upp för kvällen. Ur resterna av the once proud party formade sig en femmannagrupp med mig som tank. Inte riktigt min favoritroll, men man kan iaf påverka tempot på ett annat sätt. /train, /train, chaaarge!

Vi började med Trial of the Champion. Som var sådär. Jag kan inte släppa känslan av att allt som sker med lans är mindre på riktigt. Det känns nästan aldrig svårt, och grafiken ser av någon anledning löjlig ut. Man var lite förhoppningsfull inför looten dock. Till och med normalvarianten droppar en del fint. Jag hade chans på Banner of Victory, men ödet ville annorlunda och tärningarna svek mig till förmån för min ärade guildledare (den #%&€# ninjan!).

Resten av kvällen blev heroicsfarming. Vid halv tre låg kung Ymiron död vid våra fötter för jag vet inte vilken gång i ordningen. Det var iaf inte jätteupphetsande att göra de gamla instanserna igen. Dock slutade jag kvällen med precis 58 Emblems of Conquest, så en T8-del borde det kunna bli inom kort.

Allt som allt en OK kväll. Lite för många wipes på gammalt content, men med emblemen i fickan var det ändå värt det.