Robin gjorde en helt magnifik spelning i Slottsskogen under fredagen.

Hon är så lugn i sitt material, så säker på sin förmåga. Det är fantastiskt att se henne så här. Det skulle ju inte bli så här, har hon ju berättat. Hon skulle aldrig stanna ute så länge med den här skivan, med det här materialet. Men det blev så och hon har växt med uppgiften.

Hon kliver upp på scen med Lykke Li och gör Queens I Want to Break Free och det är nästan lite synd om Lykke Li. Hon är så otroligt blek jämte Robyn. Och det är inte så mycket hennes fel, det är bara det att Robyn lyser så starkt bredvid.

Hon gör en grym Who’s That Girl?, säger att vi kommer få gråta tillsammans i Be Mine. Bandet är för dagen förstärkt med Kleerup på trummor och keytar under deras samarbetslåt, With Every Heartbeat. Och gästerna avlöser varandra.

Röyksopp kliver ut i fantastiska rymdhjälmar och sjunger duett med Robyn med vocoder, för att verkligen understryka vem som är flickan och vem som är maskinen.

Och när sen Dr. Alban kliver ut på scen efter att Robyn introducerat honom med första raderna från No Coke: Hip hop reggae in a dance hall style åker alla händer upp i luften. Mitt leende känns som det är oändligt. Frågan är om inte Robyn på alldeles egen hand nästan gjorde tandläkaren relevant igen efter ett årtionde fläckat av Friends in Need.