dagensskiva.com

48 timmar

Recension

B.o.B: Who the F#*k Is B.o.B? (No DJ)
Who the F#*k Is B.o.B? (No DJ) (album, mp3) B.o.B
2009
8/10

Musik skivindustrin vill förbjuda

Det ljuva överflödets sötma. Hiphopens förbjudna frukter fortsätter att skämma bort mig. Och det smakar så bra.

B.o.B (eller Bobby Ray Simmons som hans mamma känner honom eller Bobby Ray som han möjligen kallar sig som artist nu) har av både XXL och saligen insomnade Vibe listats tillsammans med bland andra Wale och Asher Roth som troligast att slå igenom stort 2009. Jag tänker inte säga emot.

Mixtapet Who the F#*k Is B.O.B. släpptes första gången redan i höstas, men gavs en skrapades fri från DJ-skrik i början av sommaren. Det är den versionen jag spelat om och om igen. Så ofta att jag glömt bort att lyssna på annat jag kanske borde ha gett mer tid.

Och det låter så där härligt förbjudet. Det stjäls och lånas till höger och vänster med ett leende bredare än en blogg-fluga och största möjliga soulsken i blick. Jag känner igen mycket, men är aldrig bekymrad om att försöka komma på varför. Bobby Ray fyller allt med sin egen själ och sina egna melodier. Det låter som han ofta själv poängterar: fantastiskt.

Att T.I.:s On Top of the World dyker upp är knappast någon överraskning. Det är förmodligen där de flesta hört B.o.B. tidigare. Han är också knuten till T.I.:s bolag Grand Hustle. Det är också svårt att missa The Beatles-samplingen i Lonely People. Eller för den delen den rejäla tuggan ur Backstabbers.

Om upphovsrättsmännens organisationer hade örat mot gatan (eller internet) skulle de förmodligen nedkalla sina gudars vrede över B.o.B. Det här är musik som om den försökte säljas skulle åka raka vägen till domstolen utan att passera gå.

B.o.B. har producerat en stor del av materialet på egen hand och bjuder till en fest med handklapp och lättrallade refränger som smittar direkt. Kan han, när det kommer till kritan och formellt albumsläpp, toppa det här har vi ett mästerverk att vänta. Mina förväntningar har skjutits till näst intill omöjliga höjder.

Det är studsigt och melodiskt på ett sätt som jag egentligen bara förväntar mig av Outkast.

Får jag kalla det årets mixtape trots att den första versionen kom reddan ifjol?

Ja det får jag.

Trots att han hunnit släppa ytterligare ett tape, B.o.B. vs Bobby Ray, jag inte hunnit lyssna på än. Hans åtminstone femte.

Men se nu till att få klart det där albumet.

Patrik Hamberg

Publicerad: 2009-08-02 00:00 / Uppdaterad: 2009-08-03 11:23

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #5203

6 kommentarer

Billy Ray? Skojade rättstavningsprogrammet till det för dig? Fuck You är för övrigt bäst på Who the fuck is… Lil Boosie är en hjältarnas hjälte.

Henrik Oregistrerad 2009-08-02 01:05
 

Laddas ner var?

Teo Oregistrerad 2009-08-02 08:33
 

Billy Ray Cyrus!!

Achy Breaky Heart!

Årets countryhit i Europa c:a 1993??

TUmmen upp från Primme, Peterok och M.I.A.M.I!!

Primal Oregistrerad 2009-08-02 09:12
 

Henrik: Det var nog jag som slant på tangenterna.

Teo: Google ger gott om alternativ.

Patrik Hamberg Redaktionen 2009-08-02 11:31
 

Ahh. Det var nåt nytt. Mest den gamla versionen.

Teo Oregistrerad 2009-08-03 18:02
 

Det var inte svårt att hitta. Fina grejer. Blir DSC stämda nu för att ha berättat hur man hittar den?

Moonbat Medlem 2009-08-04 20:15
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig