För två och en halv månad sedan skrev jag om Julian Brandts debutsingel Looks and Talent (Don’t Always Go Together) och hyllade det partyromantiska som finns särskilt i den förlängda remixen.

Då var det bra. Och den låten och de andra på singeln är fortfarande bra.

Men när jag hör den uppföljande Love Can Turn us Blind, där programledaren, krönikören och så vidare Kitty Jutbring medverkar på ett litet, litet hörn, slutar jag genast hoppas på något mer roligt från Brandt. Inte olyssningsbart, men rätt platt, tråkigt och stillsamt. Och det gäller inte bara titelspåret, utan även resterande spår. På Freelove såsar Brandts röst fram en text som skulle kunnat passa melodifestivalen.

If you’ve been hiding from love
If you’ve been hiding from love
I can understand where you’re coming from
I can understand where you’re coming from

If you suffered enough
If you suffered enough
I can understand what you’re thinking of
I can see the pain that you’re frightened of

Även Dynamikks (Peter Ahlholm) remix av titelspåret känns som om någonting Alcazar skulle kunnat ställa upp med (detta utan att säga någonting ont om Alcazar).

Upptempade, för att använda schlagerbenämningar när jag ändå är igång, sista spåret Labyrinth of Love får Brandts röst att närapå spricka. Det låter ganska illa. Och även om falsksången inte är genomgående är tristessen det. Den elektroniska pop Julian Brandt gör på den här singeln är varken rolig eller nydanande.