Den 4 maj i år är det 20 år sedan jag upplevde den fortfarande bästa konsert jag sett, med allt vad det innebär med 20 år av nostalgi mellan mig nu och då. Det var då Pet Shop Boys första världsturné nådde Stockholm. Att duon såhär 20 år senare ger oss The Most Incredible Thing […][...]

För två och en halv månad sedan skrev jag om Julian Brandts debutsingel Looks and Talent (Don’t Always Go Together) och hyllade det partyromantiska som finns särskilt i den förlängda remixen. Då var det bra. Och den låten och de andra på singeln är fortfarande bra. Men när jag hör den uppföljande Love Can Turn […][...]

Det var bara en låt som jag överhuvudtaget var intresserad av att höra under 2009 års Melodifestival. Alcazars, förstås. Ända sedan genombrottet med makalösa Chic-produktionssamplande Crying at the Discotheque har Alcazar sprutat ur sig snygga och välsittande dansgolvsbagateller på löpande band. På bästa Motown-manér har man sett till att proffs finns både framför och bakom […][...]

Mars var ju, som alla vet, krigsguden i den gamla romerska mytologin och romarnas första månad. Vi har firat den här första – eller tredje – månad med bland annat Bob hund, Fever Ray och Mastodon. Mars bästa it is. Loney, Dear Airport Surroundings (låt), Bob hund Tinnitus i hjärtat (låt) och Peter Doherty New […][...]

Dagens recension kommer i två versioner, i valfrihetens namn. En kort och en lång. Det här är den korta (den kommersiella versionen) Till den långa och nördiga recensionen (den limiterade utgåvan med extramaterial) 28 år som band. 23 år som skivsläppande artister. Tionde albumet. Det har runnit rätt mycket vatten under broarna. När Pet Shop […][...]

Dagens recension kommer i två versioner, i valfrihetens namn. En kort och en lång. Det här är den långa och nördiga (den limiterade utgåvan med extramaterial) Till den korta recensionen (kommersiella versionen) Det tar bara knappa tio sekunder in i Baby för att det inte ska råda något som helst tvivel om att upphovsmännen heter […][...]

Nästan alla artister som någon gång gjort en låt som mejslat ut en framträdande plats i musikhistorien för en lång tid framöver har något slags signum. Något som direkt gör att man vet vilken låt eller artist det handlar om – på bara några sekunder. Chic behöver två. ”1,2, aaawwwwww… freak out!” När Chic gav […][...]

2005 var året som på många sätt stängde ett långt kapitel i Chris Lowes och Neil Tennants liv. Det hade då gått 20 år sedan det stora genombrottet. 2005 slöts dessutom en cirkel i och med att Pet Shop Boys nådde en punkt som deras karriär så långt i princip nästan oundviklig stakat ut vägen […][...]

Chics My Forbidden Lover och franska Sheila & B. Devotions Spacer är två av världens bästa discolåtar. Båda är skriva och producerade av discokungarna Bernard Edwards och Nile Rodgers, den kreativa halvan av just Chic. Både har också använts till Alcazars första två singlar: Crying at the Discoteque (Spacer) och Sexual Guarantee (My Forbidden Lover). […][...]