Det är svårt att låta bli att jämföra Christina Gustafsson med systern Rigmor. Båda sjunger trots allt jazz. Rigmor den mer väletablerade, Christina har nått till andra album.

Så jag gör väl jämförelsen då. Rigmor har en röst som är mer klassiskt jazz: lite friare och dansant klar, men också snällare. Christina lutar mer åt popen i sina sångmelodier, går lite rakare mot målet med en lätt skevhet som jag verkligen gillar. Lättare att ta till sig för den som inte är så van att lyssna på jazz.

På My Move är Gustafssons turnétrio (Erik Söderlind på gitarr, Martin Höper på ståbas och Calle Rasmusson på trummor) förstärkt av Max Schultz på gitarr och jag gissar att det är just hans fingerfärdighet som lyfts fram så tydligt i mixen av producentduon Gustafsson och Pål Svenre. Ibland lite för långt för mig som har en förkärlek till gitarrister som håller det enkelt på gränsen till enstavigt.

Musikaliskt rör sig Christina Gustafsson med lätthet mellan jazzig pop, bossa, blues och ratpack-sväng. Hon tacklar allt med samma lediga stil.

Helhetsintrycket är gott om än med en försiktig önskan om lite mer skit under naglarna (antydan finns där). Eller önskar jag kanske bara mer av konsekvens? Kanske är det tveksamheten till gitarren som spökar? Kanske vill jag bara ha det lite enklare med Christina själv ännu tydligare i centrum. För mig klickar inte kombinationen Gustafsson/Schultz fullt ut.

I I’ve Got the World on a String visar hon med all önskvärd tydlighet att hon minsann har sväng.

Standing Where the Changes Begin, en skön bluesjazzig historia med soulsken i sinnet, är höjdpunkten i mina öron trots en elgitarr som balanserar farligt nära förbjudna marker.

Att inte nämna avslutande Smiling Hour där Christina gästas av syster Rigmor, Lina Nyberg och Sofia Pettersson vore väl snudd på tjänstefel. En härligt uppsluppen version som gjord för att skråla med i. Refrängen sitter som ett lyckligt minne av en sen natt med mer vilja än nogggrannhet i struparna.

Nästa gång skulle jag gärna se att hon släppte standardssargen helt till förmån för eget material. Christina Gustafsson och hennes låtskrivarpartners visar i så gott som samtliga fall att de egna idéerna är väl så starka. Även om det så klart är omöjligt att jämföra nykomponerat med örhängen som Happy Talk och Stormy Weather.