Det är möjligt att en liveupptagning med en artist som firar 20 år i spelet inte är rätt ställe att börja. Å andra sidan varför inte?

Även om jag inte kan berätta hur materialet skiljer sig från eventuella tidigare studioinspelningar har jag en lyssnarupplevelse att dela med mig av.

The Show spelades in på Teater Lederman hösten 2008. Nyberg kompas av Cecilia Persson på piano, Josef Kallerdahl på bas och Peter Danemo på trummor. En mäktig, följsam och musikaliskt rik trio.

Lina Nyberg har en stor och djup röst som hon inte skäms för att misshandla. Hon tar i bortom vett och sans, sjunger både fint och fult. Sjunger klart, rent och häxblandat tungotalsfritt. Inte nödvändigtvis särskilt lättillgängligt.

Den första delen av showen är lite av en prövning och landar inte riktigt hos mig. Kompakt, på gränsen till påfrestande. Det är bra, men fångar mig inte på allvar.

Så kommer ett lekfullt popigt avbrott på en dryg minut där Nyberg sjunger indiepop om en fisk kompad av ett leksakselpiano. Det drar ner brallorna på det inledande allvaret. Skönt.

Sen följer albumets höjdpunkt ett frejdigt medley inramat av standarden Jamaica Farewell. Här tvingar Nyberg publiken till armkrok och ölhallsgung samtidigt som hon bjuder in Mattias Ståhl (vibrafon) och Nils Berg (basklarinett) att spela varsitt solo. Snyggt, svängigt och charmigt.

Om The Show gav mersmak? Ja och nej. Jag fortsätter gärna i Nybergs lättsammare anda innan jag tar mig an hennes mer utmanande sidor.