Det är två år sedan det stockholmsbaserade bandet Lacrosses debutalbum, This New Year Will Be for You and Me, kom ut, även om det känns som det var nyss. Jag minns att jag tyckte att det var bra, men att jag nog ville lyssna lite mer på det än vad jag gjort. Men jag minns pärlor som (You’re on my) Fighting Side, New York or Alingsås och såklart titelspåret.

Nu har gänget, för de är sex stycken i bandet, släppt en uppföljare, Bandages for the Heart, som i stort sett följer samma spår som debuten. Gitarrpop som domineras av Nina Wähäs och Kristian Dahls röster som får påeldning från en röststark manskör. Det är allt som oftast energiskt och snabbt, och tillika glatt. Texterna handlar om kärlek i olika form, misslyckad som lyckad, förhoppningar och önskningar. Det är stundtals naivt och gulligt, som i You Are Blind:

All the graffitti says: Maybe I’m the one
But it’s a big city
Nobody else will love you like I do
They say love is blind but baby so are you
Freedoms free but love is not

Eller i en av mina favoriter på skivan, Song in the Morning.

You´re pretty in the morning, in the morning light
Your hair all messed up and your eyes open like they open for the first time
and I wish this morning could last forever
and it never had to get dark
Because I know in the evening the feeling from the morning is all gone

Det känns som att Bandages for the Heart är aningen mer genomtänkt och säkert än debuten, vilket kanske inte är särdeles underligt. Dessutom har gänget arbetat med Jari Haapalainen på den här skivan, vilket i vissas ögon kanske är ett tecken på kvalitet.

Hur som är Bandages for the Heart inget mästerverk, men väl något som kan glädja lyssnaren.