dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Broken Spindles: Kiss/Kick
Kiss/Kick (album, cd) Broken Spindles
2009
blank.wav
5/10

Inte tillräckligt lite

Saxat ur pressreleasen:

Kiss/Kick is a strictly no eyeliner record. It is more no wave than new wave.

Bakgrunden till detta påstående är Broken Spindles ende medlem Joel Petersens ”vanliga” jobb; nio till fem spelar han gitarr i The Faint, och bör således (utöver fem album med eyeliner) ha klippkort till hela den gamla hederliga Saddle Creek-scenen, där The Faint i och för sig stilmässigt sticker ut, men som de ändå är en numera självklar del av.

Vad gäller snacket om no wave så stämmer det visserligen om vi pratar om repetitiva, skeletala rytmer, och med fokus på dessa över det melodiska. Men det riktigt intressanta hos många av de musiker som brukar sorteras in under no wave, trots att de återfinner sig på många olika punkter i det musikaliska spektrat, är lusten för det atonala, det brusiga, ryckiga och oftast, störande. Det var musik som bröt ner traditionella strukturer till något som visserligen kunde bli ganska jobbigt att lyssna på, men som kunde motivera sin egen existens. Nu gör i och för sig Petersen inte direkt anspråk på att VARA no wave, bara mer det än new wave. Och visst, jag ser inga pandaögon på omslagets trägubbe.

Allra mest av allt låter Kiss/Kick dock klaustrofobisk. Petersen har slipat på Broken Spindles-formen under fyra skivor nu, för inte tala om under långa turnéer med The Faint. Det låter som försök att isolera sig bland en massa folk, att försöka skriva koncentrerat medans det stojas vilt omkring en. Kanske drar jag onödiga turnéparalleller, men det hörs mycket väl att Petersen är själv i Broken Spindles. Hans andra band hörs också. Detta resulterar i en magrare (i bemärkelsen sparsamma arrangemang), kraftlös version av The Faint (och med deras senaste album i åtanke är det inte alls någon komplimang). Här och där blänker det visserligen till; som i basslingan till Figure Face Pretty Boy, men de ögonblicken är alldeles för få på Kiss/Kick. Petersen går mest runt i cirklar utan att få någon stuns i sitt beniga ljudmekande.

Visst är Kiss/Kick habil elektronisk pop, men det är också en eufemism. Jag skulle mest kalla det tråkigt.

Martina Nordman

Publicerad: 2009-05-10 00:00 / Uppdaterad: 2009-05-09 20:17

Kategori: Recension | Recension: #5102

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig