Det är inte ens ett halvår sedan Mark Olson och Gary Louris spelade i Sverige. Ena halvan av duon, Mark Olson, är emellertid en riktig turnéräv. Han är i stort sett alltid ute på vägarna och spelar gärna i mindre städer, kanske för att han annars skulle återkomma till de större städerna alltför ofta.

Han sitter hemma hos vännen Ingunn Ringvold i Oslo och dricker kaffe och väntar in ännu en europaturné när jag ringer honom. Ingunn Ringvold har spelat på tidigare turnéer och kommer att ackompanjera de forna Jayhawks-männen på djembe när de bland annat gör tre spelningar i Sverige i början på maj.

Mark Olson på Malmöfestivalen i augusti förra året.
Foto: Ludvig Holtenäs, rockfoto.nu

Jag sparar lite på frågan om Olsons kommande återförening med The Jayhawks i slutet av maj och vi diskuterar Ready For the Flood, efter att Olson undrat om det verkligen är sant att det finns en massa gamla ”Beatles-gear” i Svenska Grammofonstudion i Göteborg.

I slutet av förra året släpptes Gary Louris och Mark Olsons återföreningsskiva, Ready For the Flood, i Sverige. (I USA kom den inte förrän i år.) De två männen hade då inte spelat eller skrivit musik ihop sedan 1995 förutom ett kort inhopp av Louris på The Original Harmony Ridge Creekdippers (bandet Olson hade med tidigare hustrun Victoria Williams) album December’s Child som kom 2002.

Hur kom det sig att ni gjorde Ready For the Flood?

– Vi hade bilat USA runt och spelat tillsammans på mindre ställen. Vi spelade Jayhawks-melodier, The Original Harmony Ridge Creekdippers, gamla oinspelade låtar och av våra egna solomaterial. Så vi kände att vi ville skriva låtar ihop igen. Så det gjorde vi.

Hade ni utvecklats i olika riktningar under den tid som gått sen ni spelade tillsammans?

– Nej, faktiskt inte. Jag hade bott hos vänner i Wales och upptäckt mycket av den brittiska folkmusiken, som Bert Jansch och Nic Jones. Gary hade också börjat lyssna på den musiken och vi hade dessutom utvecklat vårt gitarrspel i samma riktning. Så vi var ganska mycket på samma ställe.

Att Ready For the Flood består av tillbakalutade spår där Olson och Louris följer varann oskiljaktigt i melodierna och är lika samspelta som förr är alltså ingen högoddsare.

Redan nu pratar de om att göra ett andra album tillsammans men ett nytt Jayhawks-album är det inte tal om. Bandet återförenas för två spelningar i Spanien i maj helt enkelt för att spanjorerna gillar dem så mycket. En spelning i Minneapolis är också inplanerad, och det kan bli fler. Jag frågar om han inte förstår att förväntningarna på ett nytt album kommer i och med återföreningen men han säger att än så länge har ingen frågat om det. Spelningarna är lite av en rolig grej och mer har de inte pratat om det. Men det är klart att det är kul att spela låtarna med full sättning igen.

Jag frågar om vad han själv lyssnar på för tillfället och vi återkommer till folkmusiken och hur han upptäckt britternas fantastiska låtskatt. Han nämner The Incredible String Band och John Martyn och han säger det inte, men jag hör ändå frasen ”they don’t make music like that anymore” i hans pratsamma utläggning. Band som Vetiver, Calexico, Fleet Foxes och Devon Sproules ”beat jazz country” är nutida favoriter men kopplingen till folkeran känns inte alls självklar. Visst är Fleet Foxes fantastiska men de gör helt sin egen grej enligt Olson. Själv verkar han föredra dåtidens original som inspiration vilket på flera sätt gör sig tydligt i den musik som han och Louris återigen gör.