Om någon skrivit eller pratat om hiphop från Washington D.C. de senaste två åren har det oftast handlat om Wale, trots att han formellt sett inte släppt sitt debutalbum än.

Nu vare sig börjar eller slutar D.C.-hiphopen med Wale. För ett par veckor sedan släppte gruppen Diamond District sitt debutalbum In The Ruff för fri nedladdning via sin blogg och okayplayer.com. Diamond District består av tre veteraner på D.C.-scenen – där välrenommerade producenten Oddisee flankeras av yU och XO. Albumet är en skitig historia som landar någonstans mellan hiphopens gyllene år och The Roots anno Game Theory. Ömsom blomstrande souligt, ömsom nattsvart mörker med andra ord. Noterbart är att det är den tvättade versionen som är gratis, vill du ha fula ord får du pröjsa eller fuldela.

In The Ruff fick välförtjänt beröm och bara någon vecka senare släppte yU sin solodebut Before Taxes. Även den för fri nedladdning, den här gången via finsmakarsajten Fresh Selects.

På Before Taxes står yU för för ungefär halva produktionen själv, resten av beaten kommer huvudsakligen från Slimkat78 även om något kommer från Oddisee, Kev Brown eller Bilal Salaam. I förhållande till In The Ruff är musiken på Before Taxes både luftigare och lättare med mjuka soul- och funksamplingar (jag hajar så klart till när jag hör en bit ur Think med James Brown och Marva Whitney).

Texterna handlar huvudsakligen om vardagslivet för en artist som inte riktigt slagit igenom, om märkliga förbandskonserter och tvivelaktiga karriärval. Utmärkande är att yU verkar vara osedvanligt ödmjuk och reflekterande. Efter ett par veckor med söderns stora i lurarna är det uppfriskande att lyssna på något som inte fokuserar på blunts, bitches och bosses. Och yU:s texter tål verkligen att lyssnas nära på.

Ska jag nödvändigtvis gnälla på något är det att tempot är lite för jämnt och att albumet kanske mått bra av att kortas med ett par tre låtar. Det känns ändå som randanmärkningar när det handlar om en serie låtar som inte kostar mer än lite hårddiskutrymme och någon minuts väntan.

Jag har lyssnat om på det här fler gånger än det mesta jag lånat mitt öra till i år. Det om något är ett gott betyg i dessa höghastighetsdagar.